- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
- Miljö
- Politik
Kvicksilver är ett av de mest uppmärksammade miljögifterna och kan påverka både människors hälsa och naturen. Men kvicksilver är inte alltid samma sak ur biologisk synvinkel. Grundämnet förekommer i flera kemiska former som skiljer sig åt när det gäller upptag, spridning och skadeverkningar.
Kvicksilver är ett naturligt förekommande grundämne med den kemiska beteckningen Hg. Det finns i berggrunden, marken, vattnet och atmosfären. Världshälsoorganisationen WHO betonar att samtliga huvudformer har giftiga egenskaper, men att riskerna varierar beroende på vilken form det handlar om och hur exponeringen sker.
Genom mänsklig verksamhet har stora mängder kvicksilver också spridits i miljön. Viktiga utsläppskällor är bland annat förbränning av kol, gruvdrift, vissa industriella processer och avfallshantering. Kvicksilver har dessutom använts i en rad produkter, exempelvis termometrar, elektriska komponenter, lampor och tandamalgam.
En särskild egenskap hos kvicksilver är att det kan förekomma i flera kemiska former. Dessa påverkar kroppen på olika sätt. WHO delar huvudsakligen in kvicksilver i tre grupper: elementärt kvicksilver, oorganiska kvicksilverföreningar och organiska kvicksilverföreningar.
Elementärt kvicksilver, Hg⁰, kallas också metalliskt kvicksilver. Det är den silverglänsande metall som är flytande vid vanlig rumstemperatur. En viktig egenskap är att kvicksilvret kan avdunsta och bilda kvicksilverånga, även utan kraftig uppvärmning. När ångan andas in absorberas en stor del genom lungorna och transporteras vidare med blodet.
Elementärt kvicksilver kan passera blod–hjärnbarriären och nå hjärnvävnaden. Där kan det oxideras till oorganiska kvicksilverjoner som har svårare att lämna vävnaden. Vid tillräckligt hög eller långvarig exponering kan kvicksilverånga skada nervsystemet och njurarna.
Symtom vid kvicksilverförgiftning kan bland annat omfatta darrningar, sömnsvårigheter, koncentrationsproblem, minnesstörningar och förändrad motorisk funktion. Riskerna är särskilt väl dokumenterade vid yrkesmässig exponering för kvicksilverånga i höga halter.
När kvicksilver reagerar med andra grundämnen kan olika oorganiska föreningar bildas. Hit hör bland annat kvicksilverklorid, även kallad kvicksilver(II)klorid, och andra kvicksilversalter. Dessa ämnen skiljer sig från elementärt kvicksilver när det gäller upptag och fördelning i kroppen.
Oorganiska kvicksilverjoner har generellt svårare att passera en intakt blod–hjärnbarriär än elementärt kvicksilver och metylkvicksilver. Däremot kan vissa oorganiska kvicksilverföreningar orsaka allvarliga skador på andra organ. Njurarna är särskilt känsliga eftersom de deltar i kroppens utsöndring av olika ämnen.
Vissa kvicksilversalter är dessutom starkt frätande och kan skada hud, ögon och mag–tarmkanal. Hur giftig en förening är beror bland annat på dess löslighet, kemiska sammansättning, dos och hur den kommer in i kroppen.
Metylkvicksilver är en organisk kvicksilverförening som har fått särskild uppmärksamhet på grund av sina skadeverkningar på nervsystemet. Ämnet bildas bland annat när mikroorganismer i vattenmiljöer omvandlar oorganiskt kvicksilver.
Metylkvicksilver kan därefter tas upp av små vattenlevande organismer och föras vidare genom näringskedjan. Eftersom ämnet ansamlas i vävnader kan halterna bli särskilt höga hos stora rovfiskar som lever länge. Människor exponeras framför allt genom att äta fisk och skaldjur som innehåller metylkvicksilver.
Metylkvicksilver tas lätt upp i mag–tarmkanalen och kan transporteras vidare till olika organ. Ämnet kan bland annat bilda komplex med aminosyran cystein och därigenom utnyttja transportmekanismer för att passera blod–hjärnbarriären. Det kan också passera moderkakan och nå fostret.
Detta är särskilt allvarligt eftersom hjärnan och nervsystemet är extra känsliga under fosterutvecklingen. Höga exponeringar kan orsaka neurologiska skador, medan även lägre exponeringar under känsliga utvecklingsperioder kan påverka barnets utveckling.
I Sverige rekommenderar Livsmedelsverket därför gravida, ammande och personer som planerar graviditet att begränsa konsumtionen av vissa fiskarter som kan innehålla höga halter kvicksilver. Det betyder däremot inte att fisk generellt bör undvikas. Fisk innehåller många viktiga näringsämnen, och valet av fiskart har stor betydelse.
Etylkvicksilver är ytterligare en organisk kvicksilverförening. Ämnet är bland annat känt genom tiomersal, ett kvicksilverinnehållande konserveringsmedel som har använts i vissa vacciner och läkemedel. Trots att etylkvicksilver och metylkvicksilver är kemiskt besläktade skiljer de sig åt när det gäller hur kroppen omsätter och utsöndrar dem. Etylkvicksilver bryts ned och elimineras snabbare ur kroppen än metylkvicksilver.
Skillnaderna mellan kvicksilvrets olika former visar varför det inte räcker att enbart tala om kvicksilver som ett enda ämne när hälsorisker diskuteras. Elementärt kvicksilver utgör framför allt en risk när det förekommer som ånga och andas in.
Vissa oorganiska kvicksilverföreningar kan orsaka allvarliga skador på njurar och mag–tarmkanal. Metylkvicksilver tas i hög grad upp via födan och kan påverka hjärnan och fostrets utveckling. Även organiska kvicksilverföreningar kan ha olika biologiska egenskaper, vilket bland annat framgår av skillnaderna mellan metylkvicksilver och etylkvicksilver.
För att bedöma en verklig hälsorisk behöver man därför känna till både ämnets kemiska form, hur stor mängd som tas upp och hur länge exponeringen pågår. Det är också viktigt att skilja mellan kvicksilvrets giftverkan och allergiska reaktioner mot kvicksilverföreningar. Dessa uppstår genom olika biologiska mekanismer och behöver bedömas var för sig.
Ett område där kvicksilver länge har använts är tandvården. Amalgam består av en blandning av metaller där ungefär hälften av vikten utgörs av kvicksilver. Materialet har använts i tandfyllningar i mer än 175 år, främst eftersom det är slitstarkt och har god hållbarhet.
Amalgam kan emellertid avge kvicksilverånga, som kan andas in och tas upp av kroppen. Frisättningen kan bland annat påverkas av mekanisk belastning och kan öka när fyllningar sätts in eller avlägsnas. Att kvicksilverånga kan passera blod–hjärnbarriären är vetenskapligt väl belagt.
Samtidigt finns det skäl att särskilt uppmärksamma patienter med exempelvis dokumenterad allergi mot amalgamets beståndsdelar eller andra individuella riskfaktorer.
Under senare år har allt fler länder beslutat att minska eller helt upphöra med användningen av amalgam. Sverige var tidigt ute med att begränsa användningen och införde 2009 ett generellt förbud mot kvicksilver, vilket även omfattade dentalt amalgam. Inom EU gäller sedan den 1 januari 2025 ett förbud mot att använda tandamalgam, med mycket begränsade undantag när en tandläkare bedömer att det är absolut nödvändigt med hänsyn till en patients särskilda medicinska behov.
I november 2025 fattades dessutom ett viktigt internationellt beslut inom Minamatakonventionen om kvicksilver. Beslutet innebär att tandamalgam ska fasas ut globalt senast 2034, enligt konventionens bestämmelser och med angivna undantag.
Förutom av hälsoskäl, är en viktig drivkraft bakom utfasningen att minska kvicksilvrets spridning i miljön. Kvicksilver kan inte brytas ned till ofarliga beståndsdelar och kan transporteras långa sträckor innan det slutligen hamnar i mark och vatten. Därför är det angeläget att utsläppen begränsas och att kvicksilverhaltigt avfall hanteras på ett säkert sätt.
För Tandhälsoförbundet är frågor om kvicksilver och tandvårdsmaterial av särskilt stort intresse. Förbundet uppskattar att kvicksilverproblematiken tas på allvar, både internationellt och inom svensk tandvård, och ser positivt på att användningen av amalgam successivt avvecklas.
Samtidigt är det viktigt att fortsätta utveckla och utvärdera alternativa tandvårdsmaterial med hänsyn till deras hållbarhet, biologiska egenskaper och lämplighet för den enskilda patienten. Patienter med dokumenterade allergier, överkänslighet eller andra särskilda behov måste ges möjlighet till individuellt anpassad behandling.
Kvicksilvrets olika kemiska former visar hur viktigt det är att förena toxikologisk kunskap med omsorgsfulla materialval. Målet bör vara en tandvård som både värnar patienternas hälsa och bidrar till en renare miljö.
Världshälsoorganisationen (WHO): Mercury, faktablad uppdaterat den 24 oktober 2024
Agency for Toxic Substances and Disease Registry (ATSDR): Toxicological Profile for Mercury, 2024
Livsmedelsverket: Kvicksilver, senast granskad den 25 februari 2026
U.S. Food and Drug Administration (FDA): Dental Amalgam Fillings
Amalgam fasas ut i allt fler länder (tf.nu)
Kvicksilver – från ”mirakelmedel” till förbjudet gift (tf.nu)


