Vi har tidigare på hemsidan refererat till studier som visat på allvarliga käkbensskador vid användning av denna typ av mediciner mot benskörhet.
I en ny studie har man undersökt i vilken grad oxidativ stress (fria radikaler) medverkar till att en del patienter som behandlas med bisfosfonat-mediciner får nedbrytningar av käkbenet, något som ger indikationer på hur man skall kunna motverka biverkningarna om man är nödd att använda medicinerna.
I studien undersöktes saliv och serum på nivån av reducerat och oxiderat glutation (GSH och GSSG)), förhållandet mellan GSH och GSSG, malondialdehyd (MDA, en oxidationsprudukt av fettsyror)och 8-oxo-dG, en oxidationsprodukt av DNA. 24 patienter med bisfosfonat-inducerad osteonekros och 20 behandlade patienter som inte utvecklat skador samt 17 kontroller utan behandling. Patienterna hade behandlats med medicin intravenöst i denna studie, men biverkningsfrekvensen är ungefär lika med oralt intag av tabletter.
Nivån av oxiderade produkter var signifikant högre hos både patienter som utvecklat osteonekros och medicinerade patienter utan skador, jämfört med kontroller. Nivåerna var inte relaterade till behandlingstid. En signifikant skillnad i GSH/GSSG förelåg mellan behandlade personer med osteonekros jämfört med de som behandlats men inte utvecklat osteonekros, men inte hos de andra oxidationsprodukterna.
Vanligtvis behandlas bisfosfonat-inducerad osteonekros med antibiotika, anti-inflammatoriska medel eller med att sluta med medicineringen, men ovanstående resultat indikerar att patienterna sannolikt skulle må bättre av att intaga kosttillskott i form av antioxidanter, GSH-nivån kan höjas genom intag av acetylcystein samt minskning av faktorer som ökar oxidativ stress. Balansen mellan benuppbyggande och -nedbrytande faktorer kan dessutom påverkas i positiv riktning genom att intaga förhöjda nivåer av magnesium. Givetvis bör man inte heller ha amalgam i tänderna då kvicksilver, liksom fosfor. är känt för att orsaka käkbensnedbrytning.
I studier av bisfosfonat-behandlingar varnas för kirurgiska tandläkarbehandlingar, speciellt utdragning av tänder eller insättning av implantat hos patienter under bisfosfonatbehandling. Implantat skall aldrig under livstiden sättas in på behandlade patienter eftersom fosforn lagras in i käkvävnaden och stannar där.
Till artikeln
Tidigare om bisfosfonater på hemsidan
Tidigare på hemsidan