- Hälsa
- Politik
Arbetet med att ta fram en nationell modell för riskbedömning inom tandvården går vidare. TLV och Socialstyrelsen har nu presenterat sina respektive rapporter – men deras slutsatser skiljer sig åt i flera centrala frågor. Nu ligger avgörandet hos regeringen.
I grunden handlar det om två olika sätt att se på kunskap och risk. Socialstyrelsen bygger sin modell på klinisk expertis och beprövad erfarenhet. I rapporten presenteras ett nationellt kunskapsstöd och ett standardiserat anamnesformulär, där 53 risk- och friskfaktorer identifierats.
Dessa utgår i stor utsträckning från kliniska fynd och patientens levnadsvanor. Tanken är att riskbedömningen ska vila på behandlarens professionella omdöme och helhetsbild av patienten.
TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) har i stället valt en datadriven ansats. I sin rapport lyfter myndigheten fram historisk tandvårdskonsumtion som en central grund för riskbedömning. Genom att analysera stora datamängder med hjälp av artificiell intelligens menar TLV att det går att identifiera mönster som inte är möjliga att överblicka i enskilda kliniska bedömningar.
Skillnaderna mellan myndigheterna blir särskilt tydliga i synen på automatisering. Socialstyrelsen betonar att ett automatiserat riskförslag alltid ska kunna justeras av behandlaren, där det kliniska omdömet har sista ordet.
TLV förespråkar i stället en långtgående automatisering. Enligt myndigheten kan manuella bedömningar motverka målet om en mer enhetlig och jämlik tandvård. Man pekar också på att manuella inslag kan försvåra kontroll, öka risken för felaktiga utbetalningar och bidra till högre administrativa kostnader.
Frågan blir därmed inte bara teknisk, utan också principiell: hur mycket variation ett jämlikt system kan tillåta.
De olika synsätten får även ekonomiska följder. Socialstyrelsen bedömer att en nationell modell endast skulle ha en begränsad påverkan på den administrativa belastningen, eftersom delar av informationen kan samlas in automatiskt eller via patienten.
TLV gör en annan bedömning. Myndigheten uppskattar att en modell med större inslag av manuella bedömningar kan innebära ökade administrativa kostnader på mellan 1,2 och 3,1 miljarder kronor per år. En mer automatiserad modell lyfts därför fram som ett sätt att effektivisera systemet.
En annan central skiljelinje gäller kopplingen till det statliga tandvårdsstödet. Socialstyrelsen menar att riskbedömningen inte bör styra ersättningsnivåer, för att undvika att ekonomiska incitament påverkar det kliniska beslutsfattandet. Fokus bör i stället ligga på kunskapsstöd.
TLV ser i stället riskmodellen som ett verktyg för att styra resurser. Enligt myndigheten bör modellen ligga till grund både för revisionsintervall och för ersättningsnivåer.
Under tiden som arbetet pågår finns farhågor inom professionen. Flera tandläkare lyfter att riskbedömning redan är en integrerad del av det kliniska arbetet.
– Det är inget unikt. Man lär sig redan under utbildningen att bedöma risk för karies och parodontit. Det är en mångfacetterad process, säger tandläkaren Johan Damberg.
Han framhåller att erfarenhet och uppföljning över tid är centrala delar i riskbedömningen, och uttrycker en viss försiktighet inför standardiserade modeller. Det kan finnas goda intentioner, men risken är att systemet blir för fyrkantigt. Erfarenhet går inte alltid att ersätta med mallar.
Samtidigt ser Johan Damberg både möjligheter och utmaningar med AI och påpekar att statistik kan vara ett bra verktyg för att utvärdera och jämföra över tid. Men han ser också en risk för ökad administrativ belastning. Vården är redan i dag hårt administrativt pressad.
När regeringen nu ska ta ställning handlar det ytterst om vilken roll professionen ska ha i framtidens tandvård – och hur balansen ska se ut mellan standardisering, kontroll och kliniskt handlingsutrymme.
Att utveckla en nationell modell för riskbedömning är en komplex uppgift. Frågan är inte bara hur risk bäst ska beräknas – utan också hur tandvården ska organiseras, styras och utvecklas framöver.
Tandhälsoförbundet framhåller i en kommentar att utvecklingen bör följas med stor noggrannhet. Förbundet ser värdet av både strukturerad kunskap och tekniska verktyg, men betonar samtidigt att tandvården bygger på individuella bedömningar där patientens unika situation måste stå i centrum. Enligt förbundet är det avgörande att eventuella nya system utformas så att de stödjer – snarare än ersätter – den kliniska kompetensen.
AI eller klinisk expertis i ny nationell modell för riskbedömning (dental24.se)
