- Forskning
- Hälsa
Artificiell intelligens används redan idag på tandläkarkliniker – för design, diagnostik och administration. Men hur kan AI bli ett stöd utan att ta över det professionella omdömet? Danska forskare och kliniker pekar på både stora möjligheter och viktiga risker.
Artificiell intelligens, AI, har på kort tid blivit en del av vardagen i många yrken – och tandvården är inget undantag. Digitala verktyg som kan analysera data, tolka bilder och föreslå lösningar används redan i klinisk verksamhet, och utvecklingen går snabbt.
Den danske tandläkaren och klinikägaren Yasser Haddadi använder i dag AI för att designa kronor. Enligt honom har tekniken mognat betydligt de senaste åren.
– Metoden har blivit så pass tillförlitlig att jag idag litar på den, förutsatt att scanningen är korrekt. Det som tidigare krävde ständig kontroll fungerar nu mycket bättre, säger han.
Genom att använda scanner och 3D-printer kan kronor tillverkas direkt på kliniken. Det sparar både tid och kostnader när den initiala investeringen väl är gjord. Nästa steg, menar Haddadi, är att låta AI designa bettskenor, retentionsskenor och i förlängningen även hela tandsättningar.
AI kan också bli ett stöd i kommunikationen med patienten. Eftersom estetiska uppfattningar är subjektiva kan visualiseringar hjälpa till att skapa realistiska förväntningar på behandlingsresultatet.
Samtidigt spår Haddadi att tandläkarens arbetsdag i framtiden kan bli mer digital, med mer arbete framför skärm och mindre i traditionella laboratoriemiljöer. Diagnostiska hjälpmedel som tolkar röntgenbilder och jämför förändringar över tid kan bli ett viktigt komplement.
– Det är fortfarande tandläkaren som fattar besluten, men AI kan göra bedömningarna mer konsekventa och mindre beroende av tillfälliga faktorer som trötthet, säger han.
Professor Lars Bjørndal vid Köpenhamns universitet delar uppfattningen att AI har stor potential, särskilt inom diagnostik och planering. Han har forskat om hur AI kan användas för att förutsäga behandlingsutfall och tolka röntgenbilder.
– AI är mycket skicklig på att känna igen mönster i bildmaterial. Det kan ge ett bra underlag både för kliniska beslut och för att pedagogiskt förklara behandlingen för patienten, säger han.
Men Bjørndal betonar samtidigt behovet av försiktighet. Tekniken kräver investeringar i både tid och resurser, och den måste användas med förståelse för dess begränsningar.
– AI är helt beroende av vilket material den tränas på. Den kan styras i olika riktningar beroende på datagrund, och det gör den till ett kraftfullt verktyg – på gott och ont, säger han.
Ett riskområde, menar Bjørndal, är om AI-system tränas på data som gynnar vissa typer av behandlingar, till exempel dyra estetiska lösningar, snarare än den behandling som ger bäst långsiktig munhälsa.
– AI får inte bli ett verktyg som driver överbehandling eller kommersiella intressen. Det kräver etiska riktlinjer och professionellt ansvar, säger han.
För Tandhälsoförbundet är detta en central poäng. Digitala verktyg och AI kan bidra till bättre kvalitet, effektivare arbetssätt och ökad patientdelaktighet – men de får aldrig ersätta det mänskliga omdömet, erfarenheten och etiken i vården.
AI är ett hjälpmedel, inte en beslutsfattare. Hur tekniken används i framtidens tandvård kommer därför inte bara att avgöras av vad som är tekniskt möjligt, utan av vilka värderingar som får styra utvecklingen.
