Zink är den näst vanligaste metallen i kroppen efter järn, 2,3 respektive 4 gram, och är en nödvändig komponent i över 300 enzymer och som medverkande i över 2000 olika biokemiska processer. För lågt intag av zink är vanligt, och problemet förvärras av för högt intag av koppar, tarminstörningar, inflammationer, tungmetallexponering med mera.
Zinkbrist orsakar en lång rad medicinska problem som tillväxtstörning, dålig hud och hår, testikelatrofi, mestruationsstörningar, anorexi, metaboliskt syndrom, syn- och smakstörningar, störd koldioxid/bikarbonat-balans med mera. Zink ingår också i så kallade zink-finger-proteiner, med viktiga funktioner vid reglering av geners aktivitet. Tungmetaller som kvicksilver och kadmium knuffar bort zink varvid gener kan inaktiveras eller aktiveras felaktigt. Metallothioneiner är zink- och svavelinnehållande proteiner som tjänar som buffertlager för zink, men även där ersätts zinken av kvicksilver och kadmium.
En studie i J. Inorganic Biochemistry har undersökt hur processer relaterade till sockermetabolismen och i förlängningen risken för diabetes, påverkas av zinkmetabolismen. Brist på zink eller störningar i zink metabolismen är associerat med diabetes med högt blod glukos och nedsatt insulinproduktion eller ?aktivitet, både vid typ1och typ 2 diabetes. Zink reglerar ett flertal processer i bukspottkörteln. Personer med diabetes har ofta låga nivåer av zink i serum. Zink lagras i bukspottkörteln och insulin utsöndras tillsammans med zink och är också väsentligt för insulinets strukturella stabilitet. Zinkbrist ökar också risken för hjärt-kärlsjukdom och dödlighet.
Hos djur som behandlats med ämnen som framkallar diabetes kan zinktillförsel motverka diabetesutvecklingen och minska blodsockernivån. Samma resultat fås hos djurstammar som har hög genetisk tendens att få diabetes. Zinktillförsel har ytterligare positiva effekter genom att sänka nivån av homocystein och höja nivån av vitamin B12 och* folat*, sannolikt genom att zink ingår i antioxidantenzym och minskar nivån av oxidativ stress. Det pågår försök med olika former av zink, bundet till organiska ämnen och dessa verkar ha bättre effekt än fritt zinksalt, möjligen tas de upp bättre genom att minska bindningen av nedsvalt zink till fytat och andra komponenter i födan.
