- Dentala material
- Hälsa
- Miljö
- Politik
Nu har även Världshälsoorganisationen (WHO) börjat jobba för en amalgamfri värld och detta efter mångårigt lobbyingarbete från bland annat amalgammotståndarnas gemensamma organisation World Alliance of MercuryFree Dentistry, men också den amerikanska organisationen Consumer for Dental Choice. Tandhälsoförbundet (Tf) har deltagit i detta arbete med vår Europeiska organisation Swedish Association for Dental Mercury Patients.
Det WHO nu säger är att det nu är möjligt att fasa ut dentalt amalgam och så småningom fasa ut det helt. (..."phase-down – and even phase-out – of the use of dental amalgam is achievable.”). Drivkraften är både miljö- och hälsoskäl:
- Kvicksilverfria fyllningar kräver att man tar bort mindre tandsubstans än om man använder amalgamfyllningar.
- Kvicksilverfria fyllningar är kostnadseffektiva både när det gäller miljön och hälsan.
- Kvicksilverfria fyllningar är hållbara och säkra efter mer än 60 års användning. Detta till skillnad från amalgam som bevisligen läcker kvicksilverånga under hela sin livstid.
Historiskt har Tf haft stor betydelse för utfasningen av amalgam. Först blev det förbud 2009 i Norge och strax därefter i Sverige. Den svenska tandläkarkåren och svenska myndigheter hävdar dock att det endast är miljöskäl som varit upphov till förbudet. De blundar alltså fortfarande för hälsoriskerna.
I EU däremot finns sedan 2018 ett förbud mot att använda amalgam på barn och gravida respektive ammande kvinnor. Anledningen är enbart hälsoskäl då dessa grupper är mest känsliga för kvicksilvers effekter på kroppen. Inom EU arbetar man nu mot ett totalförbud av amalgam.
Den amerikanska myndigheten FDA har också offentligt deklarerat att amalgam läcker kvicksilver och att det därför kan vara skadligt för vissa känsliga grupper och myndigheten rekommenderar att det inte ska användas på barn eller gravida och ammande kvinnor.
I samtliga länder utom i Sverige är det alltså hälsoskäl som driver frågan om att ta bort amalgam från tandvården och man pekar ut särskilt känsliga grupper i befolkningen.
Den svenska myndigheten Socialstyrelsen har ännu inte redovisat några risker med amalgam trots att närmare hälften av befolkningen fortfarande har sådana fyllningar i tänderna. Många invandrare och flyktingar har också amalgam och en del av dem är barn och andra unga kvinnor i barnafödande ålder.
Ingenting om amalgamsanering eller information till gravida och ammande kvinnor om riskerna med amalgam för foster och små barn finns med i de nyligen utarbetade nationella riktlinjerna för tandvården. Detta trots att Tf vid många tillfällen tagit upp behovet av både rekommendationer för säker amalgamsanering och information om risker med amalgam till föräldrar och unga kvinnor.
Att Socialstyrelsen väljer att blunda och försöka sopa amalgamets hälsoproblem under mattan är märkligt. I alla andra länder anses amalgam vara en hälsorisk på grund av det ständiga läckaget av kvicksilver, men inte i Sverige. Här är det till och med så att tandläkare säger att amalgam är ogiftigt i tänderna, men farligt för miljön.
Något vetenskapligt underlag för att amalgam är ofarligt i tänderna på folk finns inte, utan tvärtom finns evidens för att amalgam läcker kvicksilverånga och att det kan påverka hälsan hos känsliga individer. Trots det lever många svenska tandläkare i tron att amalgam är ofarligt. De skyddar varken sig själva eller patienten då de borrar i amalgam. En del tandläkare tar inte bort amalgam ens om patienten betalar, eftersom de anser det ofarligt och i strid mot Socialstyrelsens rekommendationer.
I Nederländerna, för att ta ett exempel, är det tillåtet att för tandläkare att ta bort amalgam inom ramen för hälso- och sjukvårdsförsäkringen. I Sverige gäller inte något högkostnadsskydd för amalgamsanering och det är också osäkert om man hittar en tandläkare villig att ta bort amalgamet och ännu svårare är det att hitta tandläkare som erbjuder patienten personliga skydd mot kvicksilverångan.
För den som är sjuk eller allergisk mot sina amalgamfyllningar finns tandvårdsförordningens §§ 6 och 7 som ger möjlighet för regionerna att låta patienten amalgamsanera till samma kostnad som om man går till doktorn. Men det är förenat med mycket besvär för patienten (och även för tandläkaren) då det krävs läkarintyg/genomgången allergitest och att en tandläkare ansöker hos regionen om amalgamsanering för patientens räkning.
Västra Götalandsregionen har inget bidrag beviljats för amalgamsanering under de senaste tiotals åren och i andra regioner är det mycket ovanligt att sanering beviljas. Det är så ovanligt att tandläkarna rekommenderar patienterna att inte söka för att det tar både lång tid och är mycket osäkert.
Våra svenska politiker tycks också vara helt oförstående för amalgamets risker då de i Tf:s frågeenkät helt tar avstånd från att alla som vill ska få amalgamsanering gratis. Åtminstone skulle man kunna följa Nederländernas exempel och låta amalgamsanering ingå i tandvårdens högkostnadsskydd om patienten vill ta bort det.
