- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Amalgam består till hälften av kvicksilver och resten andra metaller. En del är allergiska mot kvicksilver medan andra får förgiftningssymtom då kvicksilver lagras i olika organ. Oavsett orsak behöver amalgamet tas bort, vilket för många kan bli en stor utgift.
Det är inte ovanligt att folk frågar vilka bidrag man kan få för borttagning av amalgam i tänderna. Många tror till och med att det är gratis då amalgam och kvicksilver är förbjudet i svensk tandvård sedan lång tid tillbaka.
Många personer har fortfarande amalgam i tänderna, trots förbudet från 2009. Eftersom amalgam till hälften består av kvicksilver och resten andra metaller är det ett potent nerv- och cellgift.
Vanliga symtom är värk i muskler och leder, magtarmbesvär och extrem trötthet. Många får psykiska diagnoser, trots att de känner att besvären beror på fysiska problem i kroppen. Mediciner hjälper sällan, men kan förvärra förgiftningssituationen.
Amalgamsjuka har ofta ett nedsatt utsöndringssystem för gifter. Kvicksilver, andra metaller och organiska gifter stannar då kvar i kroppen och stör biokemin, tarmens funktion, tröttar ut leverns avgiftningssystem, försämrar mitokondriernas energiproduktion och mycket annat. Vitamin- och mineralbrister kan uppkomma som bidrar till olika symtom.
Flertalet med sådana typiska symtom förbättrar hälsan efter borttagning av amalgamet. Dock behöver patienten (och även personalen) skydd mot inandning av kvicksilverånga och kroppen måste hinna återhämta sig efter varje borttagen fyllning.
Socialstyrelsen tiger tyvärr ihjäl amalgamfrågan, vilket blir tydligt i de nyligen antagna nationella riktlinjerna för tandvården. Inte någonstans nämns amalgam och inga riktlinjer för amalgamsanering ges. Detta trots stor mängd forskningsrapporter som visar allvarliga besvär av amalgam i tänderna och som också visar hur amalgam ska tas bort för att återställa hälsan.
Myndigheternas inställning skapar osäkerhet hos vårdgivaren. Trots möjlighet att få amalgamsanering på bekostnad av regionerna beviljas sällan sådan tandvård. I Västra Götaland är det t.ex. extra svårt att få amalgamsanering som led i en medicinsk behandling.
De som har råd betalar sin amalgamsanering själva. Andra med låga eller inga inkomster får fortsätta att vara sjuka. På SvD ledarsida finns idag ett inlägg om byråkratiska svårigheter att få mediciner mot ALS och Alzheimers sjukdom, ens om man betalar dem själv.
Gällande amalgamsanering är det på liknande sätts. Forskning finns liksom praktisk erfarenhet som visar att minst 70 procent av dem som själva anser sig vara sjuka av amalgam tillfrisknar efter amalgamsanering. Trots goda resultat fortsätter regioner och Socialstyrelsen att tjura och beviljar ogärna eller inte alls bidrag till amalgamsanering, vilket drabbar de ekonomiskt svaga.
Med berått mod låter alltså Socialstyrelsen svårt sjuka människor fortsätta lida, trots att billig hjälp finns att få. Därtill kommer att regionerna försvårar möjligheten för den enskilde att få bidrag till amalgamsanering, trots att det skulle minska sjukvårdskostnaderna. Inte en enda region har gjort hälsoekonomiska beräkningar av amalgamsanering.
Se mer Tf:s särskilda hemsida www.amalgamsanera.nu
Mer information om hur man söker bidrag (vikt A4)
