- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Dentala material består inte bara av fyllningar utan det behövs också bindning till emalj och dentin. Dessa bondingmaterial läggs i mycket tunna lager och ställer sällan till med besvär, men för den som är känslig är det ändå viktigt att kontrollera innnehållet i dessa material alternativt be att få ha dem på en tand en tid för att utröna om symtom uppkommer.
Amalgam var ett enkelt material att sätta i tänderna och krävde ingen större skicklighet av tandläkaren. Tandläkaren borrade med underskär och tryckte in fyllningen. När den stelnat satt den där och eftersom kvicksilver är bakteriedödande uppstod sällan sekundärkaries.
Moderna kompositmateria kräver betydligt mer av tandläkaren och lagningen behöver göras i flera steg. När kariesangreppen tagits bort används ett bondingmaterial för att binda tandens yta till kompositen. Tidigare etsades tandens yta med fosforsyra men därefter har andra material utvecklats med självetsande bindningssystem. De kallas etch & rinse och nu har självetsande teknik utvecklats.
Milda självetsande system tycks vara bäst om man ska tro forskningen. I dessa binds tandens hydroxylapatit till bondingmaterialet. Emaljen binds inte lika bra som dentinet och därför kan tandläkaren behöva etsa emaljen separat. Allt detta finns redovisat i en artikel i Tandläkartidningen som det länkas till nedan.
Tråkigt nog finns inga redovisningar av biverkningar av de olika etsmaterialen och bondningmetoderna. Tandvårdsskadeförbundets erfarenhet är dock att bondingmaterialen sällan ställer till problem. Många innehåller dock metakrylater, som kan vara både cancer- och allergiframkallande. Gifteffekten försvinner så snart materialet härdat färdigt och eftersom bondingmaterialet är tunnflytande kommer härdlampan åt materialet på ett effektivt sätt.
