- Hälsa
- Politik
Den nya tandvårdsreformen skulle göra vården mer rättvis – men för unga vuxna har effekten blivit den motsatta.
När “tiotandvården” infördes vid årsskiftet var ambitionen att stärka stödet för äldre patienter. Reformen innebär att personer från 67 år får kraftigt subventionerad tandvård, där staten står för 90 procent av kostnaden. Men samtidigt har en annan grupp hamnat i skymundan: unga vuxna.
I praktiken pekar flera exempel på att reformen skapar en obalans i systemet. När ersättningen inte räcker till för vissa patientgrupper tvingas kliniker göra svåra prioriteringar. Ett konkret exempel är Tullingetandläkarna i Region Stockholm, som valt att avsluta sin barn- och ungdomstandvård. Beslutet innebär att hundratals patienter nu måste byta tandläkare.
Bakgrunden är enligt kliniken en ekonomi som inte längre går ihop. När både unga och äldre patienter är underfinansierade samtidigt blir situationen ohållbar. För att kunna fortsätta verksamheten tvingas man välja bort en av grupperna.
Det här är inte bara en fråga om enskilda kliniker – utan om hur hela tandvårdssystemet fungerar. För unga vuxna, som redan idag ofta betalar en stor del av sin tandvård själva, innebär reformen i praktiken inga förbättringar. Tvärtom riskerar tillgängligheten att försämras om fler privata aktörer får svårt att erbjuda vård till yngre patienter.
Samtidigt lyfter flera inom tandvården kritik mot att stödet i hög grad riktas mot mer avancerad behandling, snarare än förebyggande insatser. Just förebyggande vård är ofta avgörande för yngre patienter – både för att undvika framtida problem och för att bygga god tandhälsa över tid. Det gör att reformen, trots goda intentioner, riskerar att missa en viktig del av befolkningen.
Från Tandhälsoförbundets perspektiv blir detta en tydlig signal om att tandvården behöver utgå mer från behov än från ålder. En hållbar tandvård måste fungera för hela befolkningen – inte bara för vissa grupper.
För unga vuxna handlar det inte om subventionerade avancerade behandlingar, utan om tillgänglig, förebyggande och rimligt prissatt tandvård. Utan det finns en risk att problem skjuts upp – tills de blir både mer omfattande och dyrare att behandla. Frågan är därför inte bara vilka som gynnas av reformen – utan vilka som lämnas utanför.
457 barn måste byta tandläkare – inte lönsamt (mitti.se)
Privata tandläkare avslutar samarbete med Region Blekinge (tf.nu)
