- Forskning
- Hälsa
Vid medicinanvändning mot sjukdomar är det givetvis (i alla fall för Tf) väsentligt att man inte blandar in något som skadar eller motverkar effekten av medicinen. Vid diabetes-2 används ofta metformin som bromsar leverns glukosproduktion.
Flertalet metforminpreparat, liksom många andra mediciner, innehåller titandioxid i nanostorlek. Tillsatsen har ingen verkan för att förbättra blodglukosnivån, utan finns där mest av slentrian och som ”läkemedelskosmetika”. Emellertid har alltmer forskning kommit som visar att titandioxid i nanostorlek orsakar oxidativ stress och cellskador.
En studie i Journal of Applied Toxicology visar att nano-titan har endokrina effekter när de tillförs möss via nedsväljning i mängden 0,52 till 320 mg/kg kroppsvikt och dag (djurens vikt cirka 25 gram). Blodglukos mättes varannan vecka och djuren fick en glukosbelastningstest efter 14 veckor och vävnaderna undersöktes med avseende på insulin- och titanhalt, kolesterol, TNF-alfa, IL-6, fri-radikalnivå, antalet insulinproducerande celler och proteinförändringar.
Nivåerna av titan var förhöjda i blod och andra organ efter tillförsel av minst 13 mg/kg. Högre dos ökade inte halten vilket visar att upptaget till blodet är begränsat. Titan orsakade inte ändrad kroppsvikt eller födointag men tillförseln ökade glukosnivån efter 10 veckor och höll sig förhöjd under nästa månad. Nivåerna av insulin, fettsyror och HDL- eller LDL-kolesterol var oförändrade och antalet insulinceller påverkades inte. Nano-titan påverkar inte insulinsekretion men inducerar insulinresistens vilket i sin tur signifikant ökar plasma-glukos. Insulinresistensen orsakas av en ökad nivå av fria radikaler och inflammatoriska cytokinerna TNF-alfa och IL-6.
Superoxid dismutas aktiviteten i serum och lever sjönk med 20 % efter exponeringen för 13 mg/kg titandioxid, men inte ytterligare vid högre nivå. Reducerat glutation i serum halverades och minskade med 20 % i levern. Malondialdehyd, ett mått på oxiderade fetter, ökade 20-30 % i serum respektive lever. Resultaten visade på en starkt förhöjd nivå av oxidativ stress.
En annan studie av nedsvald titandioxid i nanostorlek på råttor, i låga koncentrationer under upp till 90 dagar, visade en inflammatorisk reaktion i blodkärlsväggarna och hjärtat med en sänkt nivå av flera enzymer. I blodet fanns en förhöjd nivå av vita blodkroppar, ökad nivå av TNF-alfa och interleukin-6, IL-6.
Titandioxid i diabetesmediciner förefaller vara en synnerligen olämplig beståndsdel. Dessutom tillkommer att det finns många andra källor till exponering för metallen. Även flertalet insulinpreparat för injektion innehåller giftiga komponenter: m-cresol och fenol. Det borde inte vara ogörligt att hitta bättre och ofarligare konserveringsmedel.
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jat.3150/abstract
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0378427415300527
