Nanopartiklar av titandioxid, mindre än 1/10000 millimeter, finns i kosmetiska produkter, vita färger, läkemedel, godis, livsmedel och även i en del hälsokostpreparat. Giftigheten beror på storlek, form, yta och struktur. Giftigheten vid inandning är väl dokumenterad men mindre väl belagd vid nedsväljning av låga halter.
Titandioxid i nanostorlek tas lätt upp av celler och sprids i kroppen. Levern är kroppens huvudsakliga avgiftningsorgan och man kan förvänta sig att levercellerna ansamlar en stor del av nanopartiklarna som tas upp i kroppen. Det finns inga studier på människor, levande eller döda, om nivån av titandioxid i levern.
En studie, publicerad i tidskriften Nanotoxicology, har undersökt effekterna av olika halter av titan nanopartiklar, med storleken 30-70 nanometer, på mänskliga leverceller i odling. Effekten av halter av titandioxid mellan 1 och 80 mikrogram/milliliter undersöktes och upptaget i cellerna undersöktes med elektronmikroskop.
Nanopartiklarna togs upp i cellerna i förhållande till koncentrationen i omgivningen. Efter 48 timmar med 80 mikrogram/milliliter hade mitokondrieaktiviteten minskat till 68 % av kontroller DNA-skador inträffade lång tidigare och vid lägre koncentration, redan efter 6 timmar vid 1 mikrogram/milliliter. Oxidativ stress uppmättes som en minskning av glutation och en ökning av fettperoxider med början vid 1 mikrogram/milliliter.
Titandioxid nanopartiklarna orsakade en programmerad celldöd (apoptos) i en del av cellerna vid 20 mikrogram/milliliter. Apoptos inträffar när mitokondrier inte längre kan upprätthålla membranpotentialen och försvarssystemen är otillräckliga.
Man kan notera att försöken sträckte sig över 48 timmar medan en människa kan långvarigt dagligen inta mediciner med nanopartiklar med risk för långt högre ansamling i levern än vid ovanstående försök. Leverceller kan nybildas men en nedsatt leverfunktion kan hämma avgiftningen av andra miljögifter.
