- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Forskning visar att känslighet för titan existerar, men också att titan ofta innehåller små mängder av andra metaller som i sig kan ge upphov till allergiska reaktioner. Genom att täcka metallen med något annat material kan allergier undvikas, enligt redovisade patientbeskrivningar. Författarna tar upp problemet med allergier på ett konstruktivt sätt och menar att screening för metaller kan behövas innan implantat sätts in, särskilt om andra metallallergier konstaterats.
Nyligen har en intressant review-artikel publicerats om risker med titanimplantat. Av artikeln framgår att titanimplantat kan bestå antingen av kommersiellt ren titan (CpTi) eller av titanlegeringar. Vanligaste materialet i implantat är CpTi grad 2 som består av 99,3 procent titan.
Således består 0,7 procent av andra metaller som aluminium, beryllium, kadmium, kobolt, krom, koppar, järn, hafnium, mangan, molybden, nickel, palladium och vanadin. I mindre rena CpTi finns större mängd andra metaller liksom i titanlegeringar.
Det framgår av artikeln att 20 procent av befolkningen i Västeuropa är allergisk mot metaller och att allergi mot nickel är vanligast följt av kobolt och krom, vilka samtliga finns i små mängder i titanimplantat. Vidare konstateras i artikeln att det alltid sker korrosion av metaller och att frigörandet av metalljoner kan påskyndas av vissa ämnen som finns i kroppsvävnaden.
Metalljoner kan således komma ut i vävnaderna från implantat och därmed påverka allergiska personer. Dessutom menar författarna till artikeln att metalljoner kan ackumuleras runt implantatet eller i speciella organ, vilket gör att koncentrationen på vissa ställen i kroppen kan vara relativt höga.
Författarna beskriver svårigheten att fastställa titanallergi och redovisar olika testmetoder, bland annat Melisa-testet som många av Tandvårdsskadeförbundets medlemmar haft stor nytta av. Av artikeln framgår att det finns forskning som visar intolerans mot titan och att en del tandläkare menar att besvär av titan är underrapporterat. Några forskningsrapporter redovisas som visar att titanimplantat gett upphov till allergier mot nickel och/eller palladium som också funnits i implantatet.
Flera försök att täcka titanimplantatet med annat material har gjorts, bland annat när det gäller pace-makers, med olika plaster och guld. I vissa fall har det lyckats.
Expandrar i titan för att räta ut ryggraden hos ett barn har beskrivits i en forskningsartikel. Ingen metallallergi förekom vid själva operationen, men efter tre veckor uppträdde allvarliga allergiska reaktioner och titanallergi konstaterades. Expandrarna togs bort och försök gjordes med andra material, men även mot dessa var barnet allergiskt. Så småningom testades att täcka metallen med kol, vilket lyckades väl och expandrarna kunde utan problem opereras in.
Zirkonumdioxid är ett keramiskt material som används bland annat för implantat i käkbenet och flertalet känsliga individer tycks tåla det. Flera tandläkare i Sverige gör numera implantat med zirkoniumdioxid. Den som är allergisk mot metaller som kvicksilver och guld ska absolut inte sätta in titanimplantat och detsamma gäller personer som är elöverkänsliga.
Till artikel om titankänslighet
Till artikeln om kol som täckmaterial ovanpå titan
