Testa tungmetaller i kroppen

Kvicksilver och andra tungmetaller kan ställa till stor skada i kroppen. Hur får vi i oss dom? Hur kommer de ut? Och finns möjlighet att ta prover som visar tungmetaller i kroppen? Särskilt frågar folk efter om man kan testa halten kvicksilver i kroppen och vid vilka nivåer tungmetallen ställer till skada.

Tandhälsoförbundet får många frågor om tungmetaller och särskilt om kvicksilver. Frågorna är emellertid inte lätta att besvara då de individuella skillnaderna är stora. Vissa personer utsöndrar kvicksilver och andra gifter mycket snabbt och blir därför sällan sjuka ens om de har många amalgamfyllningar.

Avgiftningen är ofta genetiskt betingad, men kan också bero på kroppens näringsstatus eller om man fått i sig gifter som blockerar tillverkning av vissa avgiftningsenzymer eller på andra sätt stör kroppens biokemi. Flera olika metaller har oftast större negativ påverkan än om man lägger ihop effekten av var och en. 

Tungmetaller kommer in i kroppen via luften vi andas, maten vi äter, men kan också tränga igenom huden (t.ex. kvicksilverhaltiga salvor). Kvicksilverånga avges hela tiden från amalgamfyllningar och risk finns att den hamnar i inandningsluften, Cirka 80 procent av den kvicksilverånga som man andas in tas upp av blodet, transporteras runt i kroppen och kan lagras i olika organ. 

Gifter som kommer via mat och vatten transporteras med fibrer och föda ut via avföringen och är därför inte lika skadligt som det man andas in eller det som tränger direkt in i blodet via huden. Sväljer man exempelvis en amalgambit är det inte alls lika farligt som att andas in kvicksilverånga. 

Kvicksilverhalten i kroppen kan mätas i blodplasma, urin, avföring och i hår. Har man mycket höga halter kvicksilver är det allvarligt och man bör kontakta en läkare. Viktigt är att försöka ta bort källorna, vilket kan vara amalgamfyllningar, sötvattensfisk, förorenad bostad eller vissa salvor på huden (för blekning av mörkfärgad hud).

Vanliga vårdcentraler tar sällan prover på tungmetaller ens om patienten önskar det. Därför är också svårupptäckt kronisk tungmetallförgiftning kraftigt underdiagnostiserad. Den som själv misstänker att tungmetaller orsakar allvarliga symtom får därför bekosta provtagning och behandling själv. 

Den som har råd kan anlita en funktionsmedicinsk läkare som kan ta och skicka i väg prover för metallanalys till välrenommerade laboratorier utomlands. En del funktionsmedicinska näringsterapeuter och naturläkare bistår också med sådan provtagning och hjälper till att analysera mätvärdena. De flesta behöver hjälp att tolka provsvaren liksom att  att hitta behandlingsmetoder om man har höga tungmetallvärden.  

Det finns privata laboratorier som kan ta prover utan att man först behöver besöka en läkare. eller ha remiss. Bland dessa kan nämnas ALS Global Scandinavia, getTested och Cerascreen. Kvaliteten på sådana provtagningar kan Tandhälsoförbundet inte uttala sig om, men är man orolig kan sådana tester ändå vara intressanta att göra. Om testresultaten visar höga tungmetallhalter är det angeläget att kontakta läkare eller näringsterapeut för att verifiera resultaten och eventuellt påbörja en avgiftningskur. 

De individuella skillnaderna för vad man tål och inte tål varierar och därför finns inget lägsta gränsvärde under vilket man inte finner några skador. Den som har låga halter i blod, urin, avföring eller hår kan trots det ha höga tungmetallhalter i kroppen. Anledningen är att avgiftningen är usel, vilket medför att tungmetallerna stannar kvar i olika organ. Genom att tillföra kelerande ämnen som t. ex. EDTA/DMSA tvingas tungmetallerna ut i kroppen. I samband med utsöndringen kan höga halter uppmätas av t.ex. kvicksilver, arsenik eller bly.

Låga mätvärden är således ingen garanti för att man verkligen har låga halter i kroppen. Istället kan tungmetallerna ha lagrats i kroppens olika organ och kronisk förgiftning kan inträffa. Den kommer ofta smygande och kan vara svår att upptäcka. Barn är särskilt känsliga för tungmetaller och när man blir äldre och får nedsatt immunförsvar ökar känsligheten. 

Vid konstaterat höga halter tungmetaller som kvicksilver, bly, kadmium eller aluminium behöver man få hjälp med avgiftning. Svenska läkare har sällan sådana kunskaper, men många näringsterapeuter och naturläkare kan hjälpa till. I annat fall kan man behöva åka utomlands där olika former av kelering används och tillåts.

Se mer Tandhälsorförbundets hemsida om amalgamsanering. och ring gärna för mer information . 

Se också artikel i Medical News Today (engelska)
Se också mer vetenskaplig genomgång av tungmetaller, symtom och risker (engelska)
Till Tf:s pressmeddelande