- Hälsa
- Politik
Här beskriver en av Tandhälsoförbundets medlemmar hur tandläkarskräcken uppkom, vad medicinerna åstadkom och hur tandhälsan snabbt försämrades med ständig värk som gjorde att livsviljan försvann. Till slut hittade hon en tandläkare som tog bort de trasiga tänderna och värken försvann.
En hårdhänt tandläkare som höll på länge för att få bort visdomständerna var början till en mycket trist resa för Ann-Sofie och den har ännu inte tagit slut. En del känner nog igen sig och för många uppkom tandläkarskräcken redan i skolan, men för Ann-Sofie var det betydligt senare.
Tandläkarrädslan var dock bara början på en lång rad felbehandlingar i vården. Därefter kom medicinering som skapade muntorrhet och gjorde att tidigare helt friska tänder fick infektioner. Oskickligt gjorda lagningar lossnade och skapade ännu mer problem.
Rädslan för tandläkare medförde svårighet att komma iväg för att laga tänderna. KBT-terapi som är det enda tandvården erbjuder pågick under två år utan något annat resultat än att rädslorna kom upp till ytan och medförde att hon inte kunde arbeta under stora delar av tiden.
Tandhälsan försämrades snabbt och infektionerna frodades i tänder och tandkött och efter en tid började det värka och smärtan fanns där hela tiden och blev nästan outhärdlig. Bättre än KBT hade varit narkostandvård från början. Nu var smärtan så stark att ett självmord kändes som enda utvägen.
Det slutade med att hon bestämde sig för att ta bort alla tänder, även de friska eftersom hon insåg att även de skulle bli angripna och ge kroppen kraftig smärta. Det var som en sista chans att fortsätta leva.
Även nu stötte hon på motstånd. För det första var det svårt att hitta en tandläkare villig att ta bort alla tänder under narkos. När det gäller tänderna får man helt enkelt inte bestämma över sin egen kropp. För det andra fick hon bekosta ingreppen helt själv och var tvungen att ta lån till det.
Den första banken sa nej att låna ut pengar till tandläkarvård, men sedan hittade hon en bank som gav lånet. Tandläkaren var endast villig att ta bort angripna tänder och de friska fick vara kvar. Som genom ett under försvann all smärta och hon kunde börja leva igen, men många år hade gått till spillo.
Socialt känner hon sig handikappad då det tidigare vackra leendet är borta. Nu ler hon med stängd mun och känner sig besvärad av att behöva öppna den och eftersom det är lite skämmigt med dålig tandhälsa så blir det en mindre aktiv tillvaro än tidigare.
Läs Ann-Sofies berättelse här eller via pdf-filen nedan