- Hälsa
- Politik
På 1900-talet var det vanligt att äldre personer saknade alla eller de flesta tänderna. Nu har majoriteten kvar egna tänder tills de avlider. Tandluckor medför både socialt handikapp och försämrad möjlighet att tugga och tillgodogöra sig föda. Ersättning för förlorade tänder finns, men vad som passar är individuellt och kostnaderna skiljer sig också åt.
Vid mitten av 1960-talet var 23 procent av befolkningen över 16 år helt tandlös. Ju längre upp i åldrarna desto fler tandlösa. Detta är nu förändrat och de flesta har i dag sina egna tänder även långt upp i åren. Men det är ändå en del som helt eller delvis saknar tänder och det är ofta ett stort handikapp.
Andelen tandlösa 70-åringar i Göteborg var 56 % 1983, men bara 7 % 2003. Karies och parodontit (tandlossning) är de vanligaste orsakerna till tandförluster, men även olika trauman i form av olyckor kan orsaka förlust av tänder. Vid tandreglering tas vanligen minst 4 tänder bort.
Ofta anses tandlöshet signalera sociala eller ekonomiska problem och om det syns att man saknar en eller flera tänder får det ofta konsekvenser när det gäller hur man blir bemött förutom att det kan vara svårt att tugga. Även om förlorade tänder ersätts med annat blir det aldrig riktigt som att ha egna tänder.
Tandvårdsskadeförbundet förordar borttagning av tänder istället för rotfyllningar. Anledningen är att rotfyllningar altid innehåller bakterier som producerar bakteriegifter. Man har en död kroppsdel kvar och det är ur hälsosynvinkel inte bra.
Många frågar vad man ska ha istället. Om detta har SBU (Statens beredning för utvärdering av medicin och omsorg) skrivit en rapport. Rapporten är från 2010 och en del har hänt sedan dess men inte mycket. SBU försökte kontrollera evidensen av olika åtgärder och hur hållbara de är.
Odontologisk forskning är dock eftersatt och det gick inte att dra några slutsatser av undersökningen. Men rapporten ger en relativt bra bild av vilka möjligheter som finns att ersätta förlorade tänder; tandstödd bro, etsretinerad, implantatstödd krona eller bro alternativt hel- eller delproteser. Avtagbara proteser kan göras på implantat.
Överlevnad av så kallad fast protetik är relativt god, men man bör ändå alltid rådgöra med tandläkaren då många aspekter kan påverka. För den som är allergisk eller känslig mot olika material är det, enligt Tandvårdsskadeförbundets erfarenhet, klokt att använda helkeramiska material utan metaller.
Proteser är avtagbara och kan vara del- eller helproteser. Helproteser kan antingen vara slemhinnestödda eller implantatstödda. Även här gäller att man inte ska ha proteser med metaller om man är allergisk eller känslig. Flera olika alternativ finns. Överlevnad av dessa är också god, men passformen kan behöva korrigeras flera gånger innan man blir nöjd.
SBU konstaterar att det vetenskapliga underlaget inte räcker för att avgöra vilken av behandlingsmetoderna som ger bäst resultat estetiskt eller funktionellt, inte heller vad som är mest kostnadseffektivt.
Rehabilitering av patienter med tandförluster utförs idag huvudsakligen som fastsittande tand- eller implantatstödd protetik, enligt SBU:s undersökning. I dag vill de flesta tandläkare göra implantat. Känsliga individer bör dock tänka sig för då det är dyrt att göra implantat och oftast får man bekosta även borttagning av dem om man inte tål dem. Tandvårdsskadeförbundet förordar metallfria implantat av keramen Zirkonia. (Se också Tf-bladet nr 4/2017, finns ej på hemsidan)
Kostnader för att ersätta tänder betalar den enskilda, men tandvårdens högkostnadsskydd träder in och flertalet behöver därför betala cirka 6000 kr och därefter betalar försärkingskassan 85 % av kostnaden. För den enskilde handlar det om mycket pengar. Ojämlikheten är stor och helt klart borde tandvården ingå i hälso- och sjukvården och dess högkostnadsskydd. Tandvårdsskadeförbundet arbetar för det.
Till SBU:s rapport (från 2010)
