- Hälsa
- Politik
Var är den utlovade utredningen som skulle visa hur tandvården skulle bli billigare för folk? I Tidöavtalet var partierna överens om att tillsätta en utredning för att analysera möjligheterna att lägga om tandvårdens högkostnadsskydd så att det mer liknar det för sjukvården. Prioritet skulle ges till äldre med stora behov av tandvård. Tf har skrivit till regeringspartierna och frågat efter utredningen, men ännu inte fått något svar.
Samtliga partier utom moderaterna ansåg före valet att tandvården på sikt ska ingå i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. I Tidöavtalet beslutades att tillsätta en utredning, men någon sådan har vi ännu inte sett röken av.
Enligt avtalet är uppgiften för utredningen att se över tandvårdens högkostnadsskydd för att ge förslag till en lösning som liknar den för sjukvårdens högkostnadsskydd. Prioritet skulle ges till äldre med stora behov. Några utredningsdirektiv har ännu inte publicerats.
Två frågor är tunga inför utredningens arbete:
1. Det ena är kostnaderna. En tidigare utredning beräknade kostnaderna till sex till sju miljarder kronor. I ett sjukvårdsperspektiv är det en liten summa som knappast kan vara svår att få fram. Munhålans bakterieflora eller inflammationer tycks påverka risken för många andra sjukdomar och därför kanske det till och med skulle vara lönsamt med mer statligt finansierad tandvård.
Hälsokostnadsanalyser behövs för att undersöka de verkliga kostnaderna för eftersatt tandhälsa. Hur mycket färre stora ingrepp behövs under livstiden om man kommer till tandläkaren innan kariesangrepp förstört delar av eller hela tanden. Blir det en vinst på lite längre sikt? Blir behovet av tandläkare lägre?
Samhällsekonomiska analyser behövs för att undersöka om bättre tandhälsa skulle minska risken för andra sjukdomar som hjärtinfarkter, diabetes, tarmproblem, vissa cancerformer, sepsis med mera. Det kan visa sig vara lönsamt med billigare och mer subventionerad tandvård och då måste insteget till högkostnadsskyddet sänkas betydligt. I dag måste alla betala minst 3000 kronor för att överhuvudtaget få någon subvention. Alla har inte råd med det.
2. Det andra är professionens inställning till ett högkostnadsskydd som liknar hälso- och sjukvårdens system. Kanske har vi här det största problemet. Flertalet tandläkare anser att byråkratin skulle öka och deras frihet som tandläkare minska. Men egentligen är alla som är anslutna till försäkringskassan redan hårt styrda och måste rapportera koder, antal tänder med mera till försäkringskassan för att få ut några pengar.
I tandvården finns flera olika bidragssystem. Försäkringskassan handhar det statliga stödet till detta finns regionernas stöd till barntandvården och till vissa grupper som finns angivna i tandvårdsförordningen. Det kanske till och med blir enklare om allt är under samma tak.
Sjukvården har klarat att privatiseras utan problem. De styrs också av försäkringskassans önskemål om koder och annan hantering. Men hos dem hör man sällan problem. Tandläkare (liksom läkare) kan välja att helt stå utanför systemet. Då får patienten betala hela summan själv. Den möjligenheten kan finnas kvar även efter en omstrukturering av tandvårdens högkostnadsskydd.
Vad är då problemet? Kanske krävs en utredning för att tydliggöra kostnaderna för samhället och en utredning som mer i detalj förklarar skillnaderna mellan dagens byråkrati jämfört med den som kan komma när systemet ändras. Det krävs modiga politiker som kan mota bort spöken i denna fråga. En utredning kan hjälpa till.
Tandhälsoförbundet samtalar med politiker, andra funktionsrättsorganisationer, pensionärsorganisationer, LO och andra med samma önskan om billigare, bättre och mer rättvis tandvård. Målet är att riksdagsbeslut ska kunna fattas under denna mandatperiod för att få ett slut på diskriminering av tandhälsan. Hjälp till du också genom att kontakta din politiker och om du inte redan är det bli medlem i Tf.
