- Hälsa
Svavel och svavelhaltiga ämnen har forntida anor som botemedel mot olika sjukdomar. Personer med olika krämpor uppsökte svavelhaltiga kurorter för att få bot eller lindring. Vitlök användes redan under fornegyptisk tid som medicin, kanske tidigare, men i Egypten finns den tidigaste nedtecknade användningen.
Moderna studier visar att de gamla föreställningarna om svavels effekter har reella grunder. I gamla läkemedelsböcker rapporterades att svavel var speciellt gynnsamt mot ögonsjukdomar och mag-tarmproblem. Svavelpulver har även använts som motmedel vid kvicksilverförgiftning. Ett antal av Tf:s medlemmar har fått svavel och mycket riktigt fått förbättrad syn och minskade magbesvär.
Inget talar för att verkningarna av svavel inskränker sig till syn och mage utan det är möjligt eller till och med troligt att verkningarna är betydligt mer generella och även inbegriper sjukdomar som Alzheimer?s demens. Emellertid finns knappast något intresse från läkare och läkemedelsbolag att använda svavel istället för sedvanliga läkemedel.
Antagligen beror verkan av svavel på antioxidanteffekter av bildat svavelväte, ett ämne som är mycket giftigt i högre koncentrationer, men som naturligt bildas i mindre mängd i kroppen.
En del forskare finner emellertid svavel intressant och publicerar försök med framför allt svavelvatten från hälsokällor som innehåller en del löst svavelväte.
En ny studie undersökte effekten av svavelvatten på immunceller (mononukleära celler) från Alzheimerpatienter och friska kontroller. Vattnet togs från en hälsokälla i Spanien och innehöll 8,83 mg/l svavelväte (H2S), 3910 mg/l sulfat och även rikligt med magnesium och kalcium.
Immuncellerna undersöktes för DNA-skador, fria radikaler och antioxidantaktivitet vid behandling med svavelvatten. Möjliga skydds/antioxidanteffekter av vattnet undersöktes på celler som exponerades för väteperoxid och homocystein. Som jämförelse med svavelvattnet användes Trolox, en syntetiskt, E-vitaminliknande antioxidant och acetylcystein.
Svavelvatten orsakade inga DNA-skador i sig men skyddade mot skador i celler som utsatts för väteperoxid och homocystein. Kontroller som enbart utsattes för dessa oxidanter hade ökad celldöd, något som förhindrades av svavelvattnet. Vattnet var en effektivare antioxidant än Trolox och acetylcystein.
I en annan studie undersöktes skyddseffekten mot lipid- och proteinoxidation av svavelvatten från hälsokällan Saturnia i Italien. Personerna som deltog var friska och fick 500 ml vatten/dag under två veckor. Vattnet innehöll 14,5 mg/l svavelväte och hade hög halt av sulfat, men inte lika hög halt av magnesium som i föregående försök.
Deltagarna som drack vattnet fick signifikant sänkta nivåer av oxiderade fetter (lipidperoxidation) och oxiderade proteiner. Dessutom höjdes totala antioxidantkapaciteten och thiolnivån (?SH grupper) i bland annat glutation. Nivån av andra vitaminer påverkades inte.
