- Forskning
- Hälsa
Det man närmast tänker på när det gäller risker med silikonimplantat är den mediarapportering som förekommit om bröstimplantat som vållat svåra problem för många kvinnor.
Silikon används emellertid i stor utsträckning inom kirurgin, inte bara av kosmetiska skäl, utan för mer nödvändiga ändamål som till exempel shuntar, dräneringar, delar av finger- och tåleder, inopererade pumpar, inom tandvården och som överdrag eller delar av olika implantat.
Silikon började användas 1946 då man ansåg att det var ett kemiskt inert material som var motståndskraftigt mot oxidation, mikroorganismer, kroppsvätskor och dessutom var mekaniskt hållbart, kunde steriliseras och inte orsakade immunreaktioner eller cancer.
Förhoppningarna om att materialet var så inert som man hoppats visade sig så småningom vara överdrivna. Silikonpolymerer kan bestå av olika långa kedjor som polymeriseras till olika grad och produkten kan vara från olja till fasta material. Som med flertalet polymeriseringsprocesser så blir reaktionen inte fullständig och kortkedjiga molekyler kan vandra ut genom silikonet och orsaka reaktioner genom att immunceller, makrofager, tar upp partiklarna, triggar andra immunceller och deponerar materialet på andra ställen i kroppen som leder, lymfknutar, lever, njurar lungor, hud, nerver och andra organ.
Bröstimplantat kan antingen vara en silikonpåse, fylld med saltlösning, eller silikon gel. Höljet kan antingen vara enkelt eller dubbelt för att förhindra läckage. En del kvinnor med implantat klagade tidigt på att de blivit sjuka och satt problemen i samband med implantaten. De blev förstås inte tagna på allvar utan ansågs inbilla sig eller ha psykosomatiska problem. Numera kanske de blir mer tagna på allvar efter skandalen i Frankrike där ett företag använt industrisilikon med okänt innehåll och många kvinnor blivit sjuka. Livslängden på höljena, innan de börjar läcka, beräknas vara 8-14 år och läckaget kan uppgå till 300 milligram/år, särskilt vid äldre implantat. Släta implantat vållar mindre reaktioner än sådana med ojämn yta.
Den allvarligaste effekten av silikon är uppträdandet av lymfom, olika typer av cancer i immunceller, vanligtvis B-celler. Oftast uppträder tumörerna i bröstet, men kan uppträda på andra ställen i kroppen. ALCL, anaplastic large cell lymphoma, utgör cirka 3 % av alla fall av lymfom som inte är Hodgkin’s lymfom. Alla är inte orsakade av silikon utan andra kroniska inflammationer eller irritationer kan utlösa ALCL. Överlevnaden (5 år) efter behandling av lymfom beräknas till 80 %, men tumörerna kan i en del fall metastasera och mindre allvarliga fall kan ofta botas genom att implantaten tas bort. Antalet fall av silikon-inducerad lymfom beräknas till 0,6-1,2 fall per hundra tusen, men registreringen är dålig och kan vara högre. Antalet fall blir många med tanke på hur vanligt det är med bröstimplantat.
Tidiga tecken på att något inte står rätt till och kan vara en varningssignal för lymfom är en kronisk inflammation vid implantatstället med smärta, rodnad, hudsymtom, feber och andra lokala symtom som oftast går tillbaka om implantaten tas bort. Andra typer av implantat med silikon är också associerade med uppträdandet av lymfom, men i lägre frekvens än vid bröstimplantat och statistiken är ofullständig.
Bröstimplantat klassificeras som medintekniska material och kontrollen av säkerhet skall ligga hos tillverkarna, något som lämnar mycket övrigt att önska. Fusk har förekommit med inblandning av paraffinolja, polyakrylamid med mera men vanligare är att man använder katalysatorer för polymeriseringsprocessen. Det som uppmärksammats mest är användningen av platina som katalysator.
Platina verkar som katalysator även i kroppen och orsakar bildning av fria radikaler. Dessutom kan metallen binda till proteiner och DNA och orsaka autoimmuna reaktioner. Studier har visat att exponeringen för platina hos bärare av bröstimplantat är högre än från dentala guldlegeringar med innehåll av platina.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0896841115300275
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0142961206000834
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S001393511400108X
