- Forskning
- Hälsa
Aluminium finns överallt omkring oss och risken att få i sig mängder som orsakar skador är i stort sett okänd. Enstaka höga exponeringar hos människor har lett till Alzheimer-liknande symtom, men effekten av kontinuerliga, lägre nivåer är dåligt undersökt.
Mest exponerad är man från mat och dryck och särskilt från sura drycker i aluminiumburkar. Upptaget från vatten utgör en mindre del av det totala intaget, några procent, men kan misstänkas orsaka en kronisk belastning och ökad oxidativ stress, fria radikaler.
Djur- och cellförsök visar att aluminiumsalter är starkt giftiga, speciellt om de injiceras, som vid vaccinationer, men även genom nedsväljning ser man i djurförsök skador i bland annat centrala nervsystemet.
I en djurmodell för Alzheimer?s demens gav man råttor 100 milligram/kg aluminiumklorid i dricksvattnet dagligen under 21 dagar (cirka 25 mg/dag) och jämförde djuren med kontroller som fick rent vatten, aluminium-behandlade djur som dessutom fick E-vitamin (25 mg/dag) och djur som fick aluminium plus selen (250 mikrogram/dag) och dessutom med djur som enbart fick selen. Ett dygn efter sista doserna undersöktes djuren med avseende på minne, inlärning och motoriska störningar, varefter djuren avlivades och möjliga skador på organen undersöktes.
Enbart aluminiumklorid försämrade förmågan att hitta i en labyrint och rörelseförmågan och både selen och E-vitamin tillsammans med aluminiumexponeringen nästan återställde förmågan till nära kontrollnivåer. Nivåerna eller aktiviteten av antioxidanterna katalas, glutation och glutation reduktas halverades av aluminium men återställdes till kontrollnivåer av selen och E-vitamin. Enbart selen, utan aluminiumexponering, ökade nivåerna över kontrollnivåerna och förbättrade antioxidantstatus. Malondialdehyd, en produkt av fettsyreoxidation, ökade med 50 % av aluminium, men effekten motverkades av selen och E-vitamin.
Vid histologisk analys av hjärnvävnad syntes degeneration, ett stort antal vacuoler, små hålrum, och döda nervceller. Selen enbart visade inga förändringar och selentillskott till aluminium-exponerade djur minskade skadorna av enbart aluminium, men upphävde dem inte helt. Resultaten visar att effekterna av alminium i stor utsträckning orsakas av ökad bildning av fria radiakaler och ett sänkt antioxidantförsvar. Andra aluminiumförsök på djur visar att metallen åstadkommer samma biokemiska förändringar som man finner hos Alzheimer-patienter.
I Tf-bladet nr. 4, 2014 finns en utförlig artikel om aluminium