Kvicksilverexponering skadar njurarna och dess utsöndringsfunktioner. Framför allt är det oorganiskt kvicksilver som utsöndras den vägen.
På 1920-talet skrev den tyske kvicksilverforskaren Alfred Stock: ?*kvicksilver är giftigt på njurfunktionen och försvårar sin egen utsöndring*.? Effekten av låga doser, som njurarna klarar av, kan uppmätas som störningar av olika enzymer som ingår i njurfunktionen, vid större doser minskar utsöndringen av kvicksilver, men kan öka stötvis när njurvävnad bryts ner. Njurarna har genomgående de högsta nivåerna av kvicksilver av alla kroppens vävnader.
En rad variationer i gener, polymorfismer, normalt förekommande i stora delar av befolkningen, har visat sig avsevärt påverka känsligheten för kvicksilver. Lika stor betydelse har intaget av skyddande vitaminer och mineraler, som E-vitamin och selen. Europa, inklusive Sverige är mycket selenfattigt.
I en ny studie har forskare undersökt i vilken grad tillförsel av selen och E-vitamin och deras kombination speciellt skyddar njurarna i djurförsök. Som mått på inducerad oxidativ stress mättes malondialdehyd, MDA (oxidationsprodukt av fettsyror), superoxiddismutas SOD (tar hand om superoxidradikaler), katalas (CAT) (inaktiverar väteperoxid) och glutation peroxidas (GPx) (tar hand om väteperoxid och fettperoxider).
Njurfunktionen analyserades med mätningar av urinämne, urinsyra och kreatinin i serum och njurarna togs ut och snittades för mikroskopundersökning efter 4 veckors behandling med selen/E-vitamin/kvicksilver.
Selen och E-vitamin, utan kvicksilver, påverkade inte nivåerna av oxidativ-stress-parametrarna, jämfört med obehandlade kontroller. Med enbart kvicksilver ökade MDA och aktiviteten av antioxidantenzymerna SOD, CAT och GPx gick ner. Med tillförsel av selen, E-vitamin och kombinationen till de kvicksilverexponerade djuren sänktes MDA och enzymerna ökade.
Nivåerna av ämnen i serum ökade hos kvicksilverexponerade djur, indikerande nedsatt njurfunktion, och selen eller E-vitamin kunde förhindra denna förändring. Förändringarna i njurvävnaderna skyddades bara delvis av selen och E-vitamin. Glomeruli-nedbrytning och tubuli-degeneration syntes efter behandling med kvicksilver plus endera selen eller E-vitamin. När både selen och E-vitamin användes skyddades njurtubuli. I glomeruli bildas primärurin och i tubuli återupptas vätska och salter, men utsöndringsprodukter passerar vidare.
Andra studier har visat att selen skyddar bäst om det finns i tillräcklig nivå i vävnaderna innan exponering för kvicksilver. Det tar tid för selenet att byggas in i antioxidantenzymer.
