Röntgen är strålning med hög energi som skadar celler. Onödig strålning skall undvikas men tandläkarna röntgar flitigt. Nyare digital röntgen är känsligare och minskar stråldosen, men inte alla tandläkare har ännu sådan utrustning. Många reagerar även negativt på undersökningar med magnetkamera, MRI, antingen på grund av den elektromagnetiska strålningen, eller på samverkan med metaller i kroppen.
En ny studie undersökte effekterna av röntgen och MRI på frisättande av kvicksilver från amalgam (non-gamma-2-amalgam med hög kopparhalt). Avgivandet av andra metaller i amalgam (silver, koppar, tenn) undersöktes inte. Försöken gjordes på nygjorda fyllningar i artificiell saliv. I verkliga förhållanden i munnen på patienter kan effekterna vara värre när fyllningarna redan är korroderade.
En grupp fyllningar exponerades för röntgen, en annan för MRI och en tredje grupp utgjorde kontroller. Kvicksilverhalten i den konstgjorda saliven uppmättes efter 1, 2 och 24 timmar.
Vid röntgen-försöken var kvicksilverhalten efter 1 och 2 timmar något förhöjd men efter 24 timmar signifikant högre, jämfört med kontroller, vilka dock också avgav kvicksilver till saliven utan påverkan, något som visar amalgamets instabilitet, men som författarna inte kommenterar.
En annan tveksamhet är frågan om hur mycket kvicksilver som den artificiella saliven kan ta upp under 24 timmar, jämfört med verklig saliv som ständigt förnyas. Andra försök har visat mycket högre kvicksilverfrisättning till lösningar när dessa förnyats med jämna mellanrum.
Vid MRI-exponeringen frisattes ungefär lika stora mängder kvicksilver som vid röntgen men utan att värdena skilde sig signifikant från kontrollerna.. Andra, liknande försök, har visat betydligt högre frisättning vid MRI.
Författarna till artikeln anser att frisättningen av kvicksilver vid röntgen och MRI är försumbart jämfört med intaget från andra källor men anger att då riskerna med röntgen är uppenbara så tillkommer ytterligare en faktor, nämligen kvicksilver.
