- Hälsa
I en översiktsartikel redovisas risker med kompositplaster i tandvården och vilka kvalitetsegenskaper som bör prioriteras för bästa hållbarhet och patientsäkerhet. Den kliniska hanteringen av dessa material och korrekt ljushärdning är faktorer som har stor betydelse för en kompositfyllnings överlevnad, men också för att minimera mängden restmonomer. Det är de senare som kan skapa överkänslighet eller andra biverkningar. Rätt hanterade är kompositerna bra material för flertalet.
Kompositfyllningar läcker alltid restmonomerer och det kan handla om 5-18 procent av vikten. Dessa monomerer läcker ut under lång tid och kan orsaka allergier, cancer med mera.
Flertalet kompositer består av metakrylater som är kända för att framkalla överkänslighet eller allergier. Sådana problem finns i tandvården och kanske främst bland tandläkare. En del medlemmar i Tandvårdsskadeförbundet är känsliga mot metakrylater och akrylatplaster, men de allra flesta tål dem bra.
Metakrylater förekommer som monomerer i kompositer, men det är okänt hur dessa påverkar kroppen. Vid cellförsök har forskare dock funnit att metakrylater minska andelen glutation i cellerna, ökar den oxidativa stressen, påverkar celltillväxten, påverkar generna och mycket mer.
För att minska riskerna för tandvårdens patienter är det därför viktigt att minska andelen fria monomerer så mycket som möjligt. Kunskaperna om ljushärdning och hantering av kompositerna behöver förbättras både för patienternas och tandvårdspersonalens skull.
Till forskningsartikeln (engelska)
