Lysrör och lysrörsbaserade lågenergilampor innehåller kvicksilver och andra metaller och är hälso- och miljöskadliga om de går sönder.
I ett antal studier har man undersökt exponeringen för kvicksilver om ett lysrör går sönder i hemmet. Resultaten har visat att exponeringen är hälsovådlig, speciellt om röret går sönder i tänt tillstånd, men att nivån går ner efterhand, beroende på storlek på rummet, ventilation med mera. Alla fragment skall samlas upp och eventuella synliga kvicksilverdroppar sugas upp med pipett. God ventilation skall pågå så länge som möjligt. Dammsug absolut inte!
En studie från Frankrike har mätt arbetarnas exponering när använda lysrör och lågenergilampor tas omhand. I Frankrike finns fem anläggningar för detta ändamål och dessa tar omhand cirka 30 miljoner lampor (4040 ton), vilket är 35 % av alla lampor av denna typ.
Hanteringen sker i ett antal steg: lagring av inkommande material (både hela och en del trasiga rör och lampor), sortering och inmatning till en kammare där metalldelar tas bort, krossning, separering av pulver och glas och omhändertagande av resterna. I alla steg riskerar arbetarna att utsättas för hälsovådliga nivåer av damm och metaller. Metallerna finns i både dammet och som ånga i fråga om kvicksilver.
De metaller som uppmätts är kvicksilver, bly, yttrium och barium. Yttrium finns i inblandat i pulvret och bly och barium är föroreningar i glaset eller i pulvret. Pulvret består av en blandning av alla ingredienserna med en stor del i storlek som gör att det tränger långt ner i lungorna vid inandning.
Vid alla momenten i behandlingen finns risk för avsevärd exponering, både genom inandning (damm och kvicksilverånga) och genom deponering på huden. Beroende på hygienen vid matpauser kan man få i sig metaller och damm genom nedsväljning. Alla öppna ytor i lokalerna blir kontaminerade.
Skyddet för de anställda verkar vara mycket bristfälligt och exponeringen för kvicksilver, omräknat till ånga för det som finns i dammet, varierade från 0,1 till 87 mikrogram/m3 med ett medeltal om 8-16 för de olika arbetsmomenten. Exponeringen för damm varierade mellan 0,7 och 13 milligram/m3. Den största mängden kvicksilver finns i dammet. Barium finns i nivåer mellan 0,2-110 mikrogram/m3, bly mellan 0,1 och 86 mikrogram/m3 och yttrium 0,1-1010 mikrogram/m3. Gifteffekterna av kvicksilver, barium och bly är mycket studerade, men yttrium mycket lite.
Vad som händer med restprodukterna efter hanteringen är oklart. Metalldelarna verkar i allmänhet bli deponerade eller nedsmälta utan ytterligare dekontaminering. Aluminium absorberar snabbt kvicksilver. Glaset deponeras och det framgår inte hur pulvret omhändertas. För att helt få ut kvicksilver från glas och pulver behövs en upphettning till mellan 550 och 850 grader. Det framgår inte av den franska studien om man använde upphettning.
Personer från en motsvarande anläggning i Småland i Sverige gjorde för några år sedan en utredning av en kontaminerad tandklinik på Öland som ?kvicksilverexperter?. Då utredarna visade en monumental inkompetens anmälde Tf företaget till Kemikalieinspektionen och begärde att man skulle inspektera anläggningen. Myndigheterna gjorde så småningom en inspektion och arbetarna befanns sortera hela och trasiga lysrör och lampor utan något skydd. Hur förhållandena är i dagsläget är inte känt. För ett säkert skydd behövs samma utrustning som för lackeringsarbetare i fabriker, det vill säga en heltäckande dräkt med inblåsning av friskluft.
