- Politik
Alla har inte råd att gå till tandläkaren, vilket är bekymmersamt för folkhälsan. Av en undersökning som Tandläkarförbundet gjort framgår att en miljon svenskar inte har råd att gå till tandläkaren. Statistik från Socialstyrelsen bekräftar detta genom att den visar att besöken till tandläkare minskar i alla åldergrupper, utom hos de över 85 år.
Att inte ha råd att gå till tandläkaren är särskilt allvarligt om man har karies som kan förvärras, vilket så småningom kan leda till bakteriebildning i tandköttet och kanske tandförlust. Tandläkarens behandling är ofta avgörande för att kunna behålla friska tänder långt upp i åren.
Allvarligt är också att tandhälsan har en klar och tydlig socioekonomisk faktor, vilket gör att de med låg utbildning och sannolikt dålig ekonomi har sämre tandhälsa än högutbildade. De sämst ställda får alltså höga tandläkarräkningar.
Det blir som ett moment 22. Har man inte råd att gå till tandläkaren vid behov kommer tandhälsan försämras och därmed ökar kostnaderna ytterligare. Så är det inte i sjukvården. De allra flesta anser att ingen ska behöva avstå sjukvård av ekonomiska skäl. Varför gäller inte det för tandvården?
Två intressanta artiklar har publicerats på detta tema; dels har Tandläkarförbundet skrivit en debattartikel i Alltinget och dels har Dagens Arena en artikel på detta tema. Se länkarna nedan. Båda artiklarna tar upp de ekonomiska orättvisorna i tandvården.
Tandhälsoförbundet (Tf) anser att det inte ska kosta mer att gå till tandläkaren än till doktorn och att samma högkostnadsskydd ska gälla båda. Sannolikt skulle en sådan reform vara lönsam då dålig tandhälsa också ger upphov till sjukdom och på relativt kort sikt kan sjukvårdsbesöken minska. Tf jobbar vidare för en tandvårdsreform värd namnet.
Till Tandläkarförbundets debattartikel
Till artikel i Dagens Arena