- Forskning
- Hälsa
Hyperdonti kan associeras med många namn, som t.ex. mesiodens, supernumerära tänder, övertaliga tänder och hyperdontia. Detta medicinska tillstånd innebär att en person har fler tänder i munnen än vanligt. I vissa fall påverkas tandhälsan negativt och då kan kirurgiska ingrepp vara nödvändiga.
Hyperdonti kan drabba såväl barn som vuxna. Människan har 20 så kallade mjölktänder vilka man tappar som barn. Som vuxen har man vanligtvis minst 28 permanenta tänder eller upp till 32, under förutsättning att alla visdomständer utvecklas. I motsats till hyperdonti finns också tillståndet hypodonti, vilket innebär att man har för få tänder.
Upp till fyra procent av befolkningen beräknas vara drabbade av hyperdonti. Det är ungefär dubbelt så vanligt att män/pojkar drabbas än kvinnor/flickor. De exakta orsakerna till hyperdonti är okända, men man ser associationer med flera genetiska tillstånd. Det finns en del gener som kan leda till att man utvecklar extra tänder. Dessa gener kan man ärva antingen från föräldrar eller från andra längre bak i släktledet. Det är således större risk att drabbas av hyperdonti om familjemedlemmarna har det.
Andra orsaker till övertaliga tänder är skador eller infektioner i munhålan. Om man har haft en skada eller infektion i munhålan, kan detta i vissa fall leda till att extra tänder bildas. Detta sker i så fall när vävnaden som bildar tanden inte helt läker efter skadan eller infektionen. Det finns dessutom medicinska tillstånd som påverkar den normala utvecklingen av munhålan och som kan länkas till hyperdonti. Till dessa hör exempelvis Gardners syndrom, Ehlers-Danlos syndrom, Fabrys sjukdom, läpp- respektive gomspalt samt Cleidokranial dysplasi.
Vid hyperdonti händer det oftast att tänder dyker upp bakom eller i närheten av andra tänder. Hyperdonti kan uppstå både i form av extra mjölktänder hos barn eller permanenta tänder hos ungdomar och vuxna. Det är dock vanligare att vuxna drabbas än barn.
Det vanligast förekommande stället att ha en extra tand är mellan framtänderna i överkäken, men man kan även få extra molarer eller premolarer. Dessa överflödiga tänder kan dyka upp mellan permanenta tänder, bakom eller framför permanenta tänder och, i mycket sällsynta fall, även längs munnen. De extra tänderna kan också få en annan form eller storlek än de vanliga tänderna. Det finns också extratänder som består av flera små utväxter eller en samlad massa av tandvävnad.
Då någon har fått eller börjar få för många tänder brukar tandläkaren upptäcka detta vi en vid rutinmässig undersökning. Vid användande av röntgen syns tänder i käken som ännu inte vuxit ut. För att få en ännu mer detaljerad bild av munnen, kan en datortomografi göras.
Om man inte upplever att de extra tänderna orsakar några problem brukar tillståndet inte behöva behandlas. Komplikationer uppstår dessvärre i många fall, såsom svårigheter att tugga eller borsta tänderna ordentligt. Smärta kan uppstå och de övertaliga tänderna kan skava mot andra tänder, eller leda till andra problem, till exempel nedsatt självkänsla hos den drabbade till följd av utseendet. När det blir trångt i tandraden kan hyperdontin göra att andra tänder ser sneda eller krokiga ut. Vid smärta kan värktabletter tillfälligt ha en mildrande verkan, men de tar inte bort orsaken till problemen. Det behövs oftast behandling för att komma till rätta med den underliggande orsaken och då vanligtvis genom tandkirurgi.
Den kände sångaren Freddie Mercury hade fyra överflödiga framtänder bakom de vanliga permanenta tänderna. Det orsakade överbeläggning och tryckte hans övre tänder utåt, vilket skapade det distinkta utseendet. Man hör ibland sägas att hans fantastiska röst och exceptionella stämförmågor berodde på de extra tänderna. Det är dock mer troligt stämbanden var skälen till Freddies unika röst och vibrerande toner.
För mer information om hyperdonti, se dessa länkar:
doktorn.com
medliv.se
Master of Dent (om Freddie Mercurys hyperdonti)
