- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Forskare från Danmark, Finland och Norge har publicerat en artikel i Tandläkartidningen om etiska avvägningar, undervisning och lagstiftning inom området. Den visar oroande resonemang som sannolikt är aktuellt även i Sverige. Artikeln handlar bland annat om patientens så kallade autonomi och professionens bedömningar, vilket ofta leder till fel behandling av tandvårdsskadade. Bra hade varit om författarna också tagit upp professionens skyldigheter att uppdatera sina kunskaper.
Forskare från Danmark, Finland och Norge har publicerat en artikel i Tandläkartidningen om etiska avvägningar, undervisning och lagstiftning inom området. Sverige är inte med bland de undersökta länderna, men sannolikt förs de etiska resonemangen på liknande sätt här.
“Grundprincipen bakom kravet på informerat samtycke tycks alltså vara … respekten för autonomi som en negativ rättighet. Men nu används det i allt fler sammanhang som en positiv rättighet: Om en patient vid närmare eftertanke önskar eller kräver ett visst ingrepp har vårdgivaren skyldighet att respektera denna önskan eller detta krav för att inte inkräkta på patientens autonomi.”
Citatet ovan låter förstås bra, eftersom våra medlemmar ofta förnekas den behandling de önskar och ofta med nedlåtande attityder att fyllningsmaterialet är inert och inte alls kan orsaka allmänna symtom. Fortsättningen cementerar dock den attityd som är så vanlig bland tandläkare. “Men detta är naturligtvis absurt!”, skriver författarna angående patientens autonomi.
De ger ett konkret exempel som också våra medlemmar känner väl till:.”..- patienten som vill ha tänder utdragna trots att tandläkaren inte kan hitta patologiska förändringar som motiverar extraktion. Patienten är påstridig i sina önskemål eftersom han är av den åsikten att huvudvärk och ledsmärtor härrör från tänderna. Naturligtvis har en tandläkare inga skyldigheter att ta hänsyn till detta önskemål för att inte inkräkta på patientens autonomi. ... Och som en konsekvens kan det dessutom innebära en avprofessionalisering av medicin- och tandläkaryrkena… Detta kräver etiskt tänkande och moralisk integritet, för genom de råd behandlaren ger kan han eller hon styra patientens beslut om behandling i en riktning som kanske tillvaratar behandlarens intressen bättre än patientens och ökar behandlingskostnaden utan nytta för patienten och i värsta fall till och med försämrar hälsan.”
Inte någonstans i det etiska resonemanget finns antydan om att tandläkaren borde inhämta nya forskningsrön eller uppdatera sig inom det av patienten ifrågasatta området. Exemplet med udragning av tänder är typiskt ett sådant där många medlemmar har svårt att hitta tandläkare som är beredda att ta bort en redan död och rotfylld tand, trots att all forskning visar att den utgör en härd av bakterier och andra mikroorganismer. (Se artiklar på denna hemsida av Bobby Beckman om risker med rotfyllda tänder).
Den tandläkaretiska debatten bör även handla om tandläkarens skyldigheter till kunskapsinhämtning i de fall patienten har en annan välgrundad uppfattning.
