- Forskning
- Hälsa
- Miljö
Många har hört talas om ozonhålet i stratosfären på 20-30 kilometers höjd och upptäckten att gaser i luftkonditioneringsaggregat ökade hålets storlek varvid mer ultraviolett ljus släpps igenom och ger ökad risk för hudcancer.
Efter förbud mot vissa, speciellt ozonförstörande gaser, har ozonhålet minskat, men även andra reaktiva gaser kan påverka utbredningen och hur mycket UV-strålning som når oss. Även årstidsväxlingar och därmed hur stark strålning som kommer från solen påverkar halten av ozon i stratosfären där ozon, O3, bildas genom inverkan av solens UV-ljus på vanligt syre, O2.
Vid marknivå har emellertid ozon allt annat än positiva effekter och är starkt oxiderande på växter och i våra lungor vid inandning. Ozon är en av de mest skadliga komponenterna i fotokemisk smog som inte är ovanlig, framför allt på sommaren i starkt trafikerade och industrialiserade områden. Skadliga ozonhalter i marknivån har emellertid brett ut sig över även icke-industrialiserade områden, återspeglande en ökad nedsmutsning av atmosfären. Ozonet i marknära skikt bildas genom reaktion mellan kväveoxider och flyktiga organiska ämnen. Diselavgaser från bilar är en stor källa till kväveoxider. I USA beräknar man att ozon orsakar en förlust om 500 miljoner dollar i minskad skörd varje år.
Hälsoeffekterna av ozon inskränker sig inte lungorna utan oxidationseffekterna påverkar hela kroppen, och inte minst hjärnan och orsakar oxidativ stress, något som är en tidig orsak till Alzheimer’s demens. I studier på råttor exponerades djuren under 60-90 dagar för ozon, motsvarande de nivåer som finns i Mexico City under dagar med stark luftnedsmutsning. Forskarna undersökte mitokondrierna i den hjärnregion som kallas hippocampus. Man fann en ökning av beta-A42, ett proteinfragment som fälls ut som plack i hjärnan hos Alzheimer-patienter. Mitokondriernas andningskedja och energiproduktion påverkas negativt av ansamlingen av utfällda proteiner. Det förelåg även ändringar i andra demens-associerade proteiner.
I en annan studie med möss som genetisk ändrats för ökad bildning av beta-amyloid-proteinet fann man ingen ökning av proteinet vid ozon-exponering, men däremot att handjuren, till skillnad mot honorna, hade lägre nivåer av glutation och C-vitamin och fick ökade oxidationsskador med oxiderade fetter och ökad nervcellsdöd. Forskarna anser att ozon inte direkt ökar beta-A42 men samverkar med genetiska faktorer som nedsatt antioxidantförsvar och orsakar ökad oxidativ stress.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0306452215006181
http://toxsci.oxfordjournals.org/content/147/1/222.abstract
