- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
- Politik
Debattsidan i Aftonbladet innehåller i dag (2013-07-11) en artikel som hånar de som anser sig vara sjuka av amalgam, kronisk borrelia och elektromagnetiska fält. Den är skriven av barnläkaren Mats Reimer. Här har vi den svenska skolmedicinen i ett nötskal. Förståelse för hur lite vi vet om kroppen saknas liksom biokemiska kunskaper.
Dagens kunskaper om bakterier sträcker sig kanske till några procent av alla förekommande och vi saknar metoder att analysera flertalet bakterier. Sen tillkommer virus, parasiter och mycket annat. Därtill kommer kroppens genetiska förutsättningar där gifter eller näringsämnen kan stänga av eller sätta på olika unika gener. Vi har biokemiska problem där exempelvis många amalgamskadade har svårt att avgifta kroppen och därmed bygger upp kvicksilverdepåer som kan påverka kroppens biokemi på många sätt.
Kunskaper om vilka effekter näringsobalanser har på olika kroppsorgan eller ökad risk försjukdomar är ytterligare problemområde som den svenska skolmedicinen saknar kunskaper om.
Att då yttra sig som *Mats Reimer *gör i Aftonbladet angående patienter som upplever att de är sjuka men där läkarna inte hittar några “fel” känns därför oseriöst. Anders Reimer skriver om denna patientgrupp att skolmedicinen inte alltid klarar att bemöta dessa patienter korrekt och att en del av dessa därför söker sig “vidare till pseudodiagnoser som amalgamsjuka, elöverkänslighet och ?hypotyreos typ 2?.
Det Mats Reimer inte nämner är att dessa patienter som söker sig vidare också ofta har blivit bättre eller helt friska efter adekvat behandling som tyvärr inte skolmedicinen kunnat erbjuda. Bland personer som själva kopplar sina symtom till det dentala materialet blir omkring 90 procent bättre om saneringen görs korrekt. Få blir dock friska omedelbart (6 %) och därför bör uppföljning ske efter ett respektive 4 år.
Gällande kronisk borrelia finns också mängder av fallbeskrivningar över tillfrisknande efter långvarig antibiotikabehandling.
