- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Nya behandlingsmetoder kan i vissa fall bromsa karies utan traditionell borrning. Men metoderna skiljer sig åt, och för patienter med allergier eller överkänslighet är det viktigt att känna till både möjligheter och begränsningar.
Att behandla ett hål i tanden har länge förknippats med borrning, bedövning och därefter en fyllning. Men tandvården utvecklar även metoder som kan vara mindre invasiva. En av dem är silverdiaminfluorid, SDF, som på senare år fått allt större uppmärksamhet.
SDF är en vätska som penslas direkt på ett kariesangrepp. Någon borrning behöver inte göras och behandlingen tar bara några sekunder per tand. Syftet är framför allt att stoppa eller bromsa den fortsatta kariesutvecklingen.
En stor amerikansk klinisk studie omfattade 830 barn under sex år. När 38-procentig SDF-behandling upprepades var sjätte månad hade kariesutvecklingen stoppats i mer än hälften av de behandlade mjölktänderna hos 38 procent av deltagarna. Resultaten publicerades i JAMA Pediatrics.
SDF har dock tydliga nackdelar. Den kariesangripna delen av tanden blir permanent mörk eller svart. För framtänder kan det därför vara ett estetiskt problem.
I labbtester kan lösningen vara celldödande (cytotoxisk) på celler från munslemhinnan om den läcker ut på tandköttet. Genomsnittlig LD50 hos möss och råttor vid oral administrering var 520 mg/kg, och vid subkutan administrering var den 380 mg/kg.
Behandlingen kan också ge en kortvarig metallisk eller bitter smak. Om vätskan kommer i kontakt med tandkött eller annan munslemhinna kan en övergående irritation eller vitaktig fläck uppstå.
Allergiska reaktioner är ovanliga, men personer som vet att de är känsliga mot silver eller någon annan beståndsdel i behandlingen bör informera tandläkaren. För patienter med många överkänsligheter kan det vara särskilt viktigt att diskutera behandlingsalternativen i förväg.
Det finns också fortfarande frågor om de långsiktiga effekterna av upprepade behandlingar, med tanke på att SDF är en fluorförening.
En annan teknik som kan minska behovet av traditionell borrning är laser. Lasrar används inom flera områden av tandvården och kan bland annat användas vid vissa behandlingar av karies, tandkött och mjukvävnad.
Laserstrålen kan arbeta mycket precist och i vissa situationer minska behovet av både borrning och lokalbedövning. Behandlingen kan därför upplevas som lugnare och mer skonsam, något som kan vara värdefullt för patienter med tandvårdsrädsla.
Laser kan ofta ersätta tandläkarborren. Vilken laser och vilken behandlingsmetod som används har stor betydelse, och användningsområdet beror på vilken typ av tandproblem som ska behandlas.
Ozon, O₃, har också undersökts inom tandvården. Ozon är en mycket reaktiv form av syre med antimikrobiella egenskaper och kan användas som gas, ozonerat vatten eller i vissa typer av oljor och geler.
Forskningen visar att ozon kan minska mängden mikroorganismer och att behandlingen kan ha en plats som ett bra komplement vid exempelvis tandköttsbehandling, rotbehandling och vissa kirurgiska ingrepp.
En systematisk översikt från 2025, som omfattade 11 kliniska studier, fann positiva resultat för bland annat tandköttshälsa, läkning och smärta efter vissa behandlingar. Samtidigt betonar forskarna att resultaten varierar mellan studierna och att långtidseffekterna inte är tillräckligt klarlagda. Olika koncentrationer, behandlingsmetoder och behandlingstider gör dessutom resultaten svåra att jämföra.
Det finns alltså anledning att vara positivt nyfiken på ozon. Den aktuella forskningen stödjer framför allt ozon som ett komplement till annan tandvård, men det kan dock inte ersätta alla traditionella behandlingar.
En studie som ingick i översikten visade att ozon hade en kraftig antibakteriell effekt, men samtidigt kunde bindningen mellan dentin och fyllningsmaterial påverkas negativt. Behandlingsmetoden behöver anpassas till den situation som ska behandlas.
För de flesta patienter är valet av behandling en fråga om vilken metod som bäst kan lösa det aktuella problemet. För personer med allergier, överkänslighet eller stark oro inför tandvård kan valet däremot vara mer komplicerat.
SDF innehåller både silver och fluorid och innebär därför att ytterligare ämnen tillförs tanden. Laser bygger i stället på ljusenergi, medan ozonbehandling bygger på en mycket reaktiv syreform. Metoderna är alltså biologiskt och tekniskt helt olika.
Det betyder inte att den ena metoden automatiskt är bättre än den andra. Det viktiga är att patienten får information om vad behandlingen innehåller, hur den fungerar, vilken dokumentation som finns och vilka nackdelar som kan förekomma. Men varför använda toxiska ämnen när icke-toxiska alternativ finns att tillgå?
Tandhälsoförbundet ser positivt på utvecklingen av behandlingar som kan minska behovet av omfattande och invasiva ingrepp. Att kunna bromsa en kariesprocess utan att alltid behöva borra är särskilt intressant för barn och för patienter som har svårt att genomgå traditionell tandvård.
Samtidigt är det viktigt att nya metoder används med kunskap om både deras fördelar och begränsningar. För patienter med allergier och överkänslighet är det särskilt angeläget att tandvården tar hänsyn till individens förutsättningar och inte utgår från att samma material eller behandling passar alla.
För Tandhälsoförbundet är målet en tandvård där förebyggande arbete, vävnadssparande behandling och individuella patientbehov får större utrymme.
Scientists find a simple way to stop cavities without drilling (sciencedaily.com)
Lasertandvård – skonsammare behandling med modern teknik (tf.nu)
