- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Vägen till smärtfri tandvård har varit lång. Först på 1700- och 1800-talet började tandläkekonsten på allvar utvecklas till ett modernt yrke – med tandborstar, porslinständer, röntgen och de första fungerande bedövningsmetoderna.
Artikelserie - Del 3 av 3
Upplysningstiden förde med sig nya forskare och framsteg. Den främste var fransmannen Pierre Fauchard, som kallas den moderna odontologins grundare. I sitt verk Le Chirurgien Dentiste beskrev han fyllningar, proteser, bryggor och vikten av munhygien. Han bidrog också till att tandborsten introducerades i Europa.
På 1700-talet kom nästa stora steg: porslinständerna. Tidigare proteser av ben eller djurtänder kunde lukta illa och missfärgas, men porslin gav nya möjligheter. Snart spreds idén över världen och löständer blev en statussymbol – även om de ofta var obekväma och svåra att äta med.
Under 1800-talet exploderade utvecklingen. Man började använda nya fyllnadsmaterial (dessvärre även amalgam), tandläkarskolor grundades och nya material som vulkaniserat gummi och senare plast revolutionerade proteserna.
Röntgens upptäckt fick enorm betydelse. Redan 1897 fanns röntgenapparater för tandbruk, och 1911 introducerades röntgendiagnostik vid Tandläkarinstitutet i Stockholm.
Men kanske viktigast av allt var kampen mot smärtan. Lustgasen upptäcktes redan kring år 1800, men det var tandläkaren Horace Wells som först insåg dess potential. År 1846 genomfördes den första lyckade eternarkosen i Boston – en milstolpe som än i dag firas som ”Ether Day”.
Därmed började en ny era: tandvården gick från brutal nödåtgärd till modern medicinsk behandling. Smärtfri tandvård, som vi idag ofta tar för given, är resultatet av tusentals år av försök, misstag och framsteg.
