- Forskning
- Hälsa
En artikel i danska Tandlægebladet tar upp äldres tandhälsa med särskilt fokus på starkt kariesangripna tänder och rotrester som kan finnas kvar i käken. Av artikeln framgår att det ofta finns anledning att ta bort dessa rot- och tandrester för att minska risken för inflammationer och smärta.
Äldres tandhälsa blir allt större problem då de flesta har tänder kvar hela sin livstid. Särskilt svårt är det med äldre som är mycket sjuka och/eller dementa. Det är alltid en avvägning för tandläkare vad som ska göras. Rotrester eller tandrester efter kraftigt kariesangripna tänder ska förstås normalt inte vara kvar. De ökar risken för inflammation och smärta.
Bland befolkningen som helhet anses 11-37 procent ha rotrester kvar i käkbenet. Detta baserat på radiologiska undersökingar. Hos äldre där man sällan kan ta röntgenbilder är prevalensen större och den kan vara så hög som 62 procent, enligt den danska artikeln. Risk för kraftigt kariesangripna tänder hos äldre och sjuka är stor på grund av sämre förmåga att sköta munhygienen, försämrad näringsstatus och mer medicinförbrukning som medför muntorrhet med mera.
Självklart finns alltid anledning att ta bort infektioner, rotrester med mera då de triggar immunförsvaret och kan ställa till problem i många olika delar av kroppen. Att så många som 11-37 procent av befolkningen bevisligen har rotrester kvar i käkbenet är allvarligt och kan vara anledning till oupptäckta sjukdomar. Att siffran är mer än dubbelt så stor hos äldre sjuka människor är förstås också allvarligt även om man kan förstå svårigheterna för tandläkare att åtgärda problemen hos mycket sjuka och/eller dementa personer.
Det finns anledning att satsa mer på att hjälpa äldre till bättre tandhälsa. Inte minns krävs kunskap och utbildning hos omsorgspersonal och kanske också att anhöriga engagerar sig mer i tandvården för de äldre. En äldre redan sjuk person ska inte behöva lida av allvarliga kariesangrepp eller att rotrester med mera skapar inflammation och smärta i munhålan.
Personer på omsorgsboenden har rätt till nödvändig tandvård och därför kan det inte vara avsaknad av pengar som gör att äldre svårt sjuka har besvär från munhålan. Sannolikt handlar det om att man inte uppmärksammar behovet av tandvård och att läkare sällan tittar i munnen på sina patienter. Regelbunden tandvård minst en gång per halvår borde vara en självklarhet för alla äldre.
