För lågt intag av magnesium är mycket vanligt, såväl i Europa och USA som i utvecklingsländer. Ett balanserat förhållande mellan magnesium- och kalciumintag är väsentligt för att både fysiska och psykiska funktioner skall fungera optimalt. I en studie från Malaysia undersöktes förhållandet mellan depressiva symtom och magnesiumintaget hos 402 forskningsstuderande med en medelålder av 32 år.
Deltagarna i studien fick besvara en internationell enkät för depression som skattade symtom som nedsatt aptit, sömnstörningar, nedstämdhet, benägenhet att gråta, ensamhetskänsla och rädsla. Resultaten jämfördes sedan med intaget av magnesium. Personer med sjukdomar som är associerade med psykiska störningar uteslöts från studien.
122 av de 402 försökspersonerna hade kliniskt relevanta depressiva symtom. Intaget av magnesium, ålder, antalet år man studerat, antalet nära vänner och fysisk aktivitet var associerat med depressiva symtom, men inte rökning, boende på unversitetsområdet, BMI (body mass index), ekonomi och civilstånd. Efter statistisk korrigering för de med depression associerade faktorerna kön, ålder, BMI, ekonomi, vänner, universitetsboende, rökning, utbildning, fysisk aktivitet och civilstånd kvarstod ett signifikant samband mellan magnesiumintaget och depression.
Författarna påpekar att magnesium har en funktion i flera signalsystem i hjärnan och bland annat ökar aktiviteten i serotoninsystemet. Många antidepressiva läkemedel används just för detta ändamål. Lågt magnesiumintag har i andra studier visats öka markörer för aktiverat immunsystem som c-reaktivt protein (?snabbsänka?), något som i sin tur påverkar hjärnan.