Lärdomar av tidigare misstag

Europeiska miljöbyrån (EEB) har gett ut en intressant rapport som beskriver vilka lärdomar vi kan dra av tidigare miljö- och hälsokatastrofer. Den handlar om trakasserier mot personer som tidigt upptäcker och varnar för faror. Om ofullständig redovisning av metoder för utvärdering av studier, vilket gör det obegripligt att förstå varför olika forskare når skilda resultat. Detta för att ta några exempel. Rapporten är drygt 700 sidor och på engelska, men väl läsvärd för den som är intresserad.

Fallstudierna i rapporten visar att forskare och andra som tidigt varnat för miljö- eller hälsoeffekter ofta blivit trakasserade för sitt banbrytande arbete. Särskilt gäller detta när ekonomiska intressen hotats eller om konventionella vetenskapliga paradigm utmanats. Exempel på trakasserier var förbud mot att berätta om eller publicera resultaten, förlust av finansiering, rättsliga och andra hot, degradering och “avrättningar” i vetenskapliga tidskrifter och andra medier. Åtgärder som föreslogs var bättre skydd för tidiga “varnare” och att deras arbeten uppmärksammas och belönas.

Rapporten tar också upp exempel på utvärderingar där forskare har skilda åsikter, trots att de utgår från liknande vetenskapligt undersökningsmaterial. Några exempel som nämns är bly i bensin och mobiltelefoner. I rapporten poängteras vikten av att det i publikationerna förklaras vilka riskbedömningar som gjorts, vilket paradigm man utgått från, vilka antaganden som gjorts, vilka kriterier som använts för att acceptera bevis, vilken vikt man lagt vid olika sorters bevis och hur osäkerheter hanterats liksom hur studien finansierats. Då skulle det vara lättare att värdera de olika rapporterna och skillnader i resultat skulle bli mer begripliga.

Samarbete med regeringar, företag, medborgare och det civila samhället lyftes fram i rapporten som angeläget för att analysera tidiga varningssignaler. Därmed skulle en mer öppen diskussion främjas och motsättningar skulle kunna överbryggas.

Samhällets ansvar att vidta åtgärder nämndes också. Om en skada uppstår bör kostnaden för att undvika denna integreras i priset enligt principen om att förorenaren ska betala. Intäkterna från denna avgift skulle kunna gå till forskning och utveckling för att stimulera framtagande av mindre skadliga alternativ. Detta gjordes med framgång i USA då miljöeffekterna av CFC uppmärksammades.