- Forskning
- Hälsa
Kemisten Alfred Stock skrev 1926 efter sin genomlidna kvicksilverförgiftning: ”På grund av sin flyktighet, luktlöshet, smygande verkan och årslånga efterverkningar, som man hittills bara hjälplöst får uthärda, så är det metalliska kvicksilvret ett av de lömskaste av gifter.” Vare sig industrin eller tandvården har hörsammat denna starka varning från en av tidens främsta kemister, utan kvicksilveranvändningen har fortsatt och expanderat och vållat otaliga förgiftningar.
En kvicksilverförgiftning diagnosticeras framför allt genom exponeringshistoria och typiska och sedan århundranden beskrivna symtom. Vanligaste ”objektiva” mätningar utgörs av föga användbara blod- och urinanalyser och objektiva mätningar, baserade på de effekter av kvicksilver man känner till, är önskvärda.
En vanligt rapporterad effekt är synstörningar och det finns flera hundra forskningsrapporter om effekter av metallen på olika synfunktioner. Även Tf:s medlemmar har talat om påverkan på synen som vanliga och i Tf:s enkät 1986 hamnade ögon- och synstörningar på sjätte plats av vanligaste/värsta symtom.
En enkel och objektiv metod har beskrivits av forskare i Brazilien. Man undersökte 31 personer (män) som tidigare arbetat med lysrörstillverkning, Arbetarna hade varit exponerade för kvicksilver under i medeltal 11 år och mätningarna utfördes efter i medeltal 12 år efter att de slutat anställningen och kvicksilverexponeringen. En oexponerad kontrollgrupp utgjorde jämförelse och medicinska förhållanden, mediciner, alkohol och knark utgjorde skäl för att inte vara med i studien. Även kontrollgruppen är exponerad för kvicksilver om den fått vacciner eller har amalgam, men detta redovisas inte.
Man använde pupillometri, en metod som mäter hur pupillen svarar på en ljusblixt. Pupillen dras samman av parasympatiska nervfibrer och utvidgas genom sympatiska nervfibrer. Olika funktioner i kroppen som till exempel hjärtverksamheten varför pupillmätningarna även ger upplysning av motsvarande nervfunktioner i kroppen och hur de påverkats av kvicksilver.
Förutom pupillmätningarna testades även mentala funktioner som depression, kort- långtids, syn- och arbetsminne och planeringsförmåga.
Depression var signifikant vanligare hos den exponerade gruppen och de hade även signifikant sämre resultat i alla psykometriska test utom för planeringsförmågan, som visserligen var sänkt, men inte i sådan grad att det uppnådde signifikans. Mest påverkat var arbets-/korttidsminnet som också var sämre, ju längre tid man varit exponerad. Minnet förbättrades med antalet år sedan man slutat arbetet. Pupillmätningarna visade ingen skillnad för parasympatiska funktionen, men däremot en signifikant förlängning av den sympatiskt reglerade återställningstiden vid medelstark belysing. Påverkan på det sympatiska, ej viljereglerade nervsystemet är väl dokumenterat vid kvicksilverpåverkan och har även visats ha en association med nedsatta kognitiva funktioner.
Författarna anger att vare sig de kvicksilverexponerade eller kontrollerna tillhörde samhällets toppskikt vad gällde utbildning och socioekonomiska förhållanden, men att det fanns en tydlig skillnad mellan de exponerade och kontrollerna, något som måste ha varit orsakat av kvicksilver. Tansköterskor, speciellt om de arbetat med kopparamalgam, har säkert varit utsatta för lika höga kvicksilverkoncentrationer som lysrörsarbetarna.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0161813X16300535
