Forskare i Calgary, Canada, har i samband med ett hälsoundersökningsprogram, kallat Pure North, mätt kvicksilverhalten i urinen hos 2137 personer och tandläkare har räknat antalet amalgamytor. Urin-kvicksilver mättes under normalförhållanden och efter oralt intag av DMPS och DMSA, två kelatorer som binder metallen och ökar utsöndringen. Jämfört med amalgamfria personer hade de med 7 eller fler amalgamfyllningar 20-50 % mer kvicksilver i urinen. Kelatorerna ökade skillnaderna ännu mer.
Pure North studien är den största som gjorts rörande urinutsöndring av kvicksilver och antalet amalgam i tänderna. Man konstaterar att det fanns åtskilliga personer med mycket högre halter än vad som kunde förklaras av antalet amalgamfyllningar, men undersökningar av andra exponeringar som fisk, lysrör, yrke mm ingick inte.Resultaten överensstämmer med en tidigare Canadensisk sammanställning av litteraturdata av Richardson, i vilken det konstaterades att har man mer än 7 amalgamfyllningar så överskrider man vad Health Canada anser vara en riskfri exponering. Myndigheten har tidigare angett att amalgam är den största källan till kvicksilverexponering hos genomsnittscanadensaren och man har dessutom rekommenderat att barn, gravida och njursjuka skall undvika amalgam
Majoriteten av deltagarna i nuvarande studie överskred den nivå som Health Canada angett som riskfri. Antalet amalgamytor (beräknat som 2-5, beroende på tandens placering) var i genomsnitt 12,8, ett litet antal jämfört med svenska förhållanden.
I rapporten noterar man att exponeringen från amalgam är svår att utvärdera ur hälsoperspektiv men att det inte finns någon nivå som kan betraktas som säker över längre tidsperioder.
Forskarna noterar att antalet amalgamytor endast förklarar en del av variationen i urinkvicksilver mellan individer och att man inte kunnat fastställa åldern på fyllningarna, något som kan påverka metallfrisättningen. Inte heller har man studerat genetiska faktorer (polymorfism) av enzymer som ingår i avgiftningssystemen eller intaget av selen. Man kan notera att totalutsöndringen av kvicksilver är betydligt högre än vad som framgår av den aktuella studien. Nivån i feces ligger 4-5 gånger högre än den i urinen.
Forskarnas slutsats av sina resultat är att fortsatt användande av amalgam för tandlagningsändamål utgör en icke försumbar, onödig, källa till kvicksilverexponering eftersom det finns alternativ i form av kompositer.
