- Forskning
- Hälsa
- Miljö
Med anledning av den internationella dagen för biologisk mångfald publicerades en ny studie om de djupgående socioekonomiska konsekvenserna av kvicksilver. Vi vet redan att ämnet påverkar tandhälsan och människokroppen, men faktum är att även den biologiska mångfalden påverkas negativt.
Det är allmänt känt att kvicksilver är ett mycket farligt ämne med skadliga effekter på människor, djur och ekosystem. FN:s miljöprogram (UNEP) uppskattar de globala kvicksilverutsläppen till 5500–8900 ton årligen. Tre sorters källor till kvicksilverutsläpp kan särskiljas: naturliga källor, antropogena källor och återutsläpp. Tandamalgam är dock den största exponeringskällan hos genomsnittsbefolkningen.
Kvicksilver stör viktiga ekosystemfunktioner, såsom livsmedelsförsörjning, luftfiltrering och vattenrening, med återverkningar på hälsan för miljontals människor, inklusive ursprungssamhällen som spelar en viktig roll för att skydda den globala biologiska mångfalden.
Förutom via tandamalgam är primära vägar för mänsklig exponering av kvicksilver konsumtion av förorenad fisk och skaldjur. Det gäller särskilt arter som tonfisk, svärdfisk och havsaborre som ackumulerar höga nivåer av metylkvicksilver, en ytterst giftig form av kvicksilver. Hos vissa fiskarter, som vanligtvis är överst i näringskedjan, kan metylkvicksilver ansamlas upp till en miljon gånger högre än halterna i det omgivande vattnet.
Höga halter av kvicksilver i viss fisk är, som sagt, ett välkänt miljöproblem. I Sverige varierar kvicksilverhalterna beroende på var fisken är fångad. Det spelar också roll vilken fisk det är samt fiskens ålder. Svensk insjöfisk har generellt högre halter kvicksilver än fisk som fångats i havet och större rovfiskar innehåller ofta mer än mindre rovfiskar och växtätande fiskar.
Studien med den långa titeln "The socio-economic impacts of mercury pollution on fisheries and livelihoods: Exploring how a natural capital approach may support the implementation of the Minamata Convention on Mercury", belyser det akuta behovet av åtgärder, på alla nivåer, att bekämpa utsläpp av kvicksilver i naturen. Inverkan av giftigt kvicksilver når ekosystem långt bortom dess ursprungliga källor, från tropiska skogar som påverkas av både industriell och småskalig guldutvinning till havets djup samt från industriområden som ger påverkan ända upp till norra Arktis.
Med anledning av de skador som kvicksilver orsakar, antog FN år 2013 en konvention för att begränsa användningen av kvicksilver i världen och på så sätt minska utsläppen. Denna internationella överenskommelse kallas Minamata-konventionen. Detta till hedrande av minnet av den mänskliga tragedin i den japanska staden Minamata. På 1950-talet föddes, i denna stad, barn med svåra nervskador efter omfattande kvicksilverförorening av miljön.
År 2017 trädde konventionen i kraft. Då hade den godkänts av fler än 50 av världens länder. Nu fortskrider det omfattande arbetet med att se till att konventionen genomförs samt att världens länder och dess ledare lever upp till sina löften.
