- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
En systematisk översikt från 2026 visar att personer med tandimplantat och tillräckligt med keratiniserad slemhinna runt implantatet har lägre förekomst av periimplantit. Däremot hittade forskarna inget tydligt samband mellan slemhinnans bredd och inflammation i själva slemhinnan.
Keratiniserad slemhinna är den fastare och mer motståndskraftiga delen av munslemhinnan som finns runt tänder och implantat. Den är bättre anpassad för att tåla både mekanisk påverkan och bakterier. Runt ett tandimplantat kan den därför ha betydelse för hur vävnaden mår och hur lätt det är att hålla rent.
Forskarna bakom den nya studien ville undersöka om mängden keratiniserad slemhinna påverkar risken för två vanliga problem kring implantat: periimplantit och periimplantär mukosit.
Ett tandimplantat sitter fast i käkbenet och fungerar som en konstgjord tandrot. Precis som runt naturliga tänder kan det uppstå inflammation i vävnaden runt implantatet.
Periimplantär mukosit innebär inflammation i slemhinnan runt implantatet. Ett vanligt tecken är att det blöder när tandköttet undersöks med ett tunt instrument.
Periimplantit är ett allvarligare tillstånd. Då finns inflammation samtidigt som benet runt implantatet gradvis bryts ner. Om benförlusten blir omfattande kan implantatet till slut förlora sitt fäste.
Forskarna gjorde en systematisk översikt och metaanalys av tidigare så kallade kohortstudier. Totalt ingick 12 studier med 938 personer och 2646 tandimplantat. Resultaten visade inget statistiskt säkerställt samband mellan mängden keratiniserad slemhinna och risken för periimplantär mukosit.
För periimplantit såg bilden däremot annorlunda ut. Risken var lägre när det fanns keratiniserad slemhinna runt implantatet jämfört med när sådan slemhinna saknades. Risken var också lägre när slemhinnan var minst 2 millimeter bred jämfört med en bredd på mindre än 2 millimeter.
En möjlig förklaring är att en tillräckligt bred och fast slemhinna kan bidra till en stabil vävnad runt implantatet. Den kan också göra det lättare att rengöra området och därmed hålla bakteriebeläggningar borta.
Tidigare forskning har visat att implantat med liten eller ingen keratiniserad slemhinna oftare kan ha mer plack och tecken på inflammation. Den nya översikten fokuserade däremot särskilt på utvecklingen av sjukdom över tid, vilket ger en annan typ av information än studier som bara undersöker hur vanligt ett tillstånd är vid ett visst tillfälle.
Resultaten är intressanta, men forskarna betonar att man behöver vara försiktig när de tolkas. De flesta av studierna hade låg risk för metodfel, men eftersom underlaget huvudsakligen består av observationsstudier är säkerheten i evidensen fortfarande begränsad.
Författarna menar därför att avsaknad av eller liten mängd keratiniserad slemhinna framför allt bör ses som en riskindikator som kan motivera extra uppföljning – inte som ett automatiskt skäl för ett kirurgiskt ingrepp.
För den som har tandimplantat är det därför viktigt med regelbundna kontroller och god munhygien. Tandvårdspersonalen kan då följa både slemhinnan och benet runt implantatet och upptäcka förändringar tidigt. Kunskapen om vilka faktorer som kan påverka implantatets långsiktiga hälsa kan på så sätt bidra till mer individanpassad förebyggande tandvård.
Tandhälsoförbundet påtalar att Zirkonia är ett keramiskt material med god hållfasthet och som sällan ger upphov till periimplantit. Sjukdomen skulle alltså kunna förebyggas genom rätt val av material.
