- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Tandläkarna utsätts för många kemikalier från tandlagningsmaterial med mera. Därtill kommer händer ofta i kontakt med vatten, vilket också ökar risken för eksem och annan känslighet. Men vilka kemikalier handlar det om och kan de också påverka patienterna?
Handtvätt och bruk av handskar under lång tid ökar risken för irritation och kontakteksem, skriver Ulf Örtengren som är forskare vid Göteborgs universitet.
Reaktioner mot dentala material förekommer och då handlar det mestadels om metylakrylater i bondning, kompositer och kompositcement. Metakrylater reagerar även en del patienter mot. De flesta kompositer och andra plastmaterial ljushärdas med lampa, men det finns också de som är kemiskt härdande.
Dessa material består av två komponenter som blandas och varje komponent i sig är oftast mycket allergen och man ska absolut inte få materialet på fingrarna. När materialet härdat är det inte längre skadligt på samma sätt.
Enstaka monomerer, det vill säga de ursprungliga komponenterna, kan finnas kvar men i mycket liten halt (ca 3 %). Hur mycket som finns kvar beror på tandläkarens skicklighet att härda materialet och lampans beskaffenhet.
Tandläkarna använder också material som innehåller egenol (nejlikolja) och kolofonium. Dessa material reagerar en del emot och det gäller både tandvårdspersonal och patienter. Båda materialen är ersättningsbara. Eugenol finns i en del temporära material, men också i rotfyllningar med N2. Kolofonium finns i en del fluorlacker som lim och var tidigare vanligt i avtrycksmaterial.
Latex i handslar och nickel som förorening i andra metaller kan också ställa till besvär. Koboltkrom-material kan innehålla nickel som förorening. Att slipa metaller orsakar slipdamm som kan vara skadligt både för tandvårdspersonalen och för patienten. Kraftiga utsug behövs därför vid all bearbetning av material.
Flera av de nämnda materialen kan ersättas och bör därför inte användas i tandvården.