- Forskning
- Hälsa
Inte bara socker avgör om du får karies eller inte. Det handlar om munhålans kemi och mikrobiologi. Basisk saliv minskar risken för karies liksom hög halt mineraler, fettlösliga vitaminer och C-vitamin. Bakterier och biofilm avgör surheten på tandens yta, vilket i sig ökar risken för karies.
Karies i tänderna innebär att tandens struktur luckras upp av bakterier som finns i en biofilm och som orsakar sur miljö på tandens yta. Kemiskt avger tanden kalcium och fosfater för att neutralisera syran. Mikrofilm, det vill säga kolonier av bakterier på tandytan, är svåra att bli av med och därför kan syror produceras hela tiden.
Kariesangrepp kan självläka åtminstone i början av utvecklingen. Det handlar om att täppa till de mikroskopiska hålen som bildas då kalcium och fosfater frigörs från tanden. Salivens innehåll av mineraler och fettlösliga vitaminer är avgörande för att tanden ska kunna remineraliseras, vilket innebär att den självläker. Neutral eller något basisk saliv har buffrande förmåga och minskar risken för utsöndring av mineraler från tandens emalj.
Hur stora kariesangreppen blir har flera orsaker, som salivens beskaffenhet, näringsbrister, hög sockerkonsumtion, bildning av biofilm med mera. Karies kan uppträda var som helst på tanden, men ökar på områden där man inte kommer åt att rengöra, som gropar i tänderna och längs tandköttskanten.
Bakterierna bidrar alltså till att skapa deminieralisering av tandens yta genom att utsöndra syror. Särskilt sker det om plack bildas. De kariesframkallande bakterierna kan vara aktiva vid lågt pH (pH3-4) och de kan därför slå ut andra bakterier som är mer känsliga för sänkning av surheten. Streptococcus mutans, Lactobacilli spp. och Actinomyces spp. är de mest frekventa bakterierna vid uppkomst av karies.
Till forskningsartikeln
Se också filmen om hur man lagar tänderna med kosten
