- Forskning
- Hälsa
Akrodynia var en sjukdom som drabbade barn under senare delen av 1800-talet och försvann inte förrän under 1950-talet, trots att sambandet med kvicksilver upptäcktes 1945. Orsaken var kvicksilver i kalomel, använt som tandsprickningspulver, maskmedel med mera. Enstaka fall har uppträtt senare på grund av oftast oavsiktlig exponering för kvicksilver. Även andra metaller som koppar kan utlösa akrodynia. Det dröjde inte länge förrän en sjukdom med exakt samma symtom, men med annat namn, dök upp: Kawasaki’s sjukdom.
I en undersökning av riskfaktorer för Kawasaki’s sjukdom från väletablerade forskningscentra och med en välkänd kvicksilverforskare, M. Aschner, som medförfattare sammanställdes data om förekomsten av sjukdomen och om metallexponering för olika grupper i befolkningen.
Symtomen vid Kawasaki’s sjukdom innefattar feber i 5 dagar eller mer, hudutslag, röd och avflagnande hud på händer och fötter, rodnande svalg och ”jordgubbstunga”, ögoninflammation och svullna lymfkörtlar, allt välkänt från akrodynia.
När den japanska barnläkaren Kawasaki ”upptäckte” denna ”nya” sjukdom påpekade forskare som behandlat akrodynia-fall likheten med akrodynia och förhöjda kvicksilvervärden uppmättes. Kawasaki replikerade att han inte fann onormala kvicksilverhalter (i hår) och en ny sjukdom hade etablerats. Erfarenheterna från akrodynia visade att kvicksilvermätningar, som då var mindre känsliga än nu, var av ringa värde och att det enda som gällde var symtom och att det förelegat en kvicksilverexponering, något som kunde behöva en noga utredning.
I den nya studien undersöktes metallerna bly, kadmium, kvicksilver, mangan, kvicksilver samt selen i relation till Kawasaki’s sjukdom. Även etnisk bakgrund togs med då sjukdomen är cirka 15 gånger vanligare bland befolkning från östasien, även när de bor i USA, jämfört med vita amerikaner. Därnäst, efter befolkning med asiatisk bakgrund, är sjukdomen vanligast bland latinamerikaner och afro-amerikaner.
Kawasaki-barn med asiatisk bakgrund hade de högsta blodhalterna av kadmium, kvicksilver och mangan, men lägsta blyhalterna. Bly var högst hos afro-amerikaner. Selenhalterna va lika i alla befolkningsgrupper. Vita amerikaner hade de lägsta kadmium och kvicksilverhalterna, liksom lägsta frekvensen av Kawasaki’s sjukdom.
Den enda metallen som visade ett statistiskt signifikant samband med Kawasaki’s sjukdom i alla befolkningsgrupper var kvicksilver som svarade för 99,5 % av den etniska variationen i Kawasaki-risk och risken var linjärt relaterad till etniciteten med asiater högst och i fallande ordning afro-amerikaner, latin-amerikaner och kaukasier (vita).
Medelhalterna av kvicksilver låg inom området som betraktas som normala, men barnen med Kawasaki’s sjukdom hade förhöjda nivåer av immunoglobulin E (indikerar allergisk reaktion) och oftare astma och andra allergier. Det finns inga säkra nivåer av kvicksilver när det gäller allergiska/immuntoxiska reaktioner. Även vid akrodynia var det endast ett barn av 500 som varit kvicksilverexponerat som utvecklade typisk akrodynia.
Exponeringskällorna är inte studerade i denna undersökning, men det finns många källor till kvicksilver som föda (asiater äter mer fisk), vaccinationer, lysrör, sönderslagna termometrar, gamla speglar, amalgam, barn i familjen som hittat och tagit hem metallen för att leka med mera. Aluminium, från vacciner, kan vara en ytterligare tänkbar orsak till Kawasaki's sjukdom.
Sjukdomen går oftast över av sig själv, men i en del fall ger den autoimmuna inflammationen i blodkärlen, speciellt i hjärtats kranskärl, upphov till farliga förändringar som blodproppar och aneurysmer. Antibiotika hjälper inte och behandlingen består av intravenöst gammaglobulin.
Tf har i viss mån medverkat med information till artikeln. Huvudförfattaren, D. Yeter, kontaktade Tf och fick en engelsk översättning av artikeln om akrodynia i Tf-bladet (1987) och ett antal artiklar om denna sjukdom.
http://www.mdpi.com/1660-4601/13/1/101
http://www.tf.nu/artiklar/akrodynia/
