- Dentala material
- Hälsa
Käkkirurgen Kjell Blomquist tog sina amalgamsjuka patienter på största allvar. Han ansåg att de som inte blev friska efter amalgamsanering hade amalgamrester kvar i slemhinnor eller käkben. Han opererade bort amalgam i tandköttsfickor, i rotspetsar och i käkbenet. Tandläkaren och käkkirurgen har nu gått bort 91 år gammal. En del av förbundets medlemmar i Stockholmsområdet minns honom fortfarande.
I den minnesruna som hans bror skrev i Svenska Dagbladet i februari 2017 framgår att Kjell Blomquist fått upp ögonen för amalgamets skadliga inverkan då en patient frågade hur det kom sig att tandläkare använde så farliga material som amalgam. Detta var på 1970-talet.
Därefter sanerade Kjell Blomquist många patienter och flera tillfrisknade snabbt. Han ägnade sig även åt dem som inte tillfrisknade och ansåg att de hade kvar giftigt amalgam i tandköttsfickor, slemhinnan eller i rotspetsar och käkben. Han utvecklade tekniker för att bort sådana främmande partiklar. Om detta berättar också brodern i minnesrunan.
I Tf-bladet nr 4 1994 skrev Kjell Blomquist om sina metoder att avlägsna amalgamrester. (Se pdf-fil nedan). Flera blågrå missfärgningar tog han bort med skalpell och sydde sedan ihop tandköttet. Syns inget främmande material lade han ett snitt och vikte upp tandköttskanten för att kunna studera flikens undersida och käkbenets yta. Han skar loss föremål som fanns i mjukvävnaden och sydde ihop snittet.
Fanns partiklar i själva käkbenet eller på dess yta mejslade eller borrade han bort det främmande materialet. I vissa fall syntes ingenting, men fanns porositet i benet ansåg denne käkkirurg att man skulle rensa hålrummet och i skrapet fann han ofta främmande kroppar, vilket sannolikt var amalgamrester. Strängt taget varje gång han gjorde sådana urskrapningar fann han främmande föremål.
Han skrev i sin artikel att ibland kan man inte hitta de främmande föremålen (amalgamet) och då får man ställa sitt hopp till selen som anses binda kvicksilver i stabila föreningar. Vidare berättar han i Tf-bladets artikel att första veckan förvärras för det mesta symtomen för att därefter lugna ner sig. Hur lugnt det blir beror på hur mycket tandläkaren lyckats avlägsna. Vid fortsatta besvär föreslog han att försöka hitta fler fynd av främmande kroppar.
Han avslutade artikeln med att ett stort mått av tålamod behövs. Brodern berättade i minnesrunan bland annat om en kvinna som plötsligt efter borttagning av amalgamspill kunde cykla, vilket hon inte kunnat på flera år.
Tyvärr fick aldrig Kjell Blomquist några efterföljare. Amalgamsanering har många tandläkare ägnat sig åt, men att leta efter amalgampartiklar som gömt sig i tandkött eller käkben har förbundet inte hört talas om efter Kjell Blomquists gärningar. Många äldre medlemmar i Tandvårdsskadeförbundet har Kjell Blomquist att tacka för att de återfått hälsan.
