Informell grupp försvårar för tandvårdsskadade

Successivt har landstingen och regionerna försämrat möjligheterna att byta tandfyllningar för dem som är allergiska mot kvicksilver eller misstänker att deras symtom beror på överkänslighet mot dentala material, skriver Tandvårdsskadeförbundet i samband med uppvaktning av Sveriges kommuner och landsting. Tandvårdsskadeförbundet anser att en informell grupp av tjänstemän från landsting och regioner drivit igenom de olika försämringarna väl medvetna om att besluten inte går att överklaga.

Pressmeddelande från Tandvårdsskadeförbundet

- För Tandvårdsskadeförbundet är det omöjligt att företräda medlemmarna i denna fråga, säger förbundets ordförande Margaretha Molius. En inofficiell grupp av landstingsanställda tandläkare/tjänstemän beslutar om rekommendationer som flertalet landsting och regioner följer.

- Vi står helt utanför diskussionerna och har inte en chans att påverka utformningen av regelverket, konstaterar hon. Flera av reglerna strider mot förarbetena till tandvårdsförordningen, men det går inte att överklaga eftersom behandlingen faller under hälso- och sjukvårdslagen.

Några exempel på felaktigheter har lyfts fram av Tandvårdsskadeförbundet inför mötet med SKL.

• Endast intyg från läkare och tandläkare inom det egna landstinget godkänns. Detta strider mot det fria vårdvalet.
• Allergiska symtom godkänns endast om de är i omedelbar anslutning till tandfyllningsmaterialet, trots att tester påvisar allergi mot materialet och att exempelvis hudutslag finns med i bilden.

• Patienten måste betala nödvändiga skyddsåtgärder, trots risk för allvarliga symtom. Både kofferdam och syrgasmask behövs för att minimera exponeringen för kvicksilver, vilket enligt landstingens egna regler inte ingår i bidraget.

Inget underlag för de restriktioner som tagits upp ovan finns med i förordningen eller kan tolkas in i dess förarbeten, menar Tandvårdsskadeförbundet.

Antalet personer som varje år byter fyllningar av hälsoskäl beräknar Tandvårdsskadeförbundet till mellan 20 000 och 30 000 personer och av dessa är det endast ett fåtal som begär och får ekonomiskt stöd. De som har råd betalar själva. Andra med små marginaler klarar inte fyllningsbytet trots fortsatta allvarliga sjukdomsproblem. Därför syns inte den här gruppen i landstingens och regionernas statistik.

- Landstingens och regionernas tolkningar av tandvårdsförordningen hindrar helt enkelt sjuka och fattiga människor från att få den vård de behöver och den vård som politikerna beslutat om, säger Margaretha Molius. Det är svårt att förstå den ogina hållningen som varken är etiskt eller samhällsekonomiskt försvarbar.