- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Försäkringskassan informerar om tandvårdsstödet. Det handlar främst om högkostnadsskyddet som innebär att patienten betalar hälften om summan av behandlingen under ett år överstiger 3 000 kr och 15 procent om summan överstiger 15 000 kr. Sanering av befintliga tandfyllningar hanteras av landsting/regioner och där är informationen mer knapphändig. Dock finns möjlighet till sanering som led i en medicinsk rehabilitering och då gäller sjukvårdens högkostnadsskydd
Varje landsting/region beslutar själva om sanering ska beviljas som del i en medicinsk rehabilitering. Beslutet går inte att överklaga.Informationen är knapphändig, folk får leta efter den och landsting och regioner gör inte alls någon reklam för dessa paragrafer i tandvårdsförordningen.
Viss byråkrati finns i handhavandet av tandvårdsförordningen. För att kunna bedöma möjlighet till ersättning enligt §6 (kategori S-11) krävs godkänt allergitest. Tandläkaren ska ge in en förhandsbedömning av vilka åtgärder som ska göras och därefter krävs beslut från tandvårdsenheten innan åtgärden påbörjas.
Om allergi inte kan visas utan sanering ska ske enligt §7 (kategori S-12) för att patienten själv tror att fyllningarna orsakar symtomen är byråkratin ännu större. Först ska patienten hitta en läkare som ska göra de undersökningar som behövs och därefter skriva intyg att symtomen inte kan härledas till några andra besvär och att patienten varit sjuk i flera år.
Läkaren ska göra en rehabiliteringsplan som oftast bara innebär sanering av dentala material.Läkarintyget ska biläggas tandläkarens förhandbedömning av vilka åtgärder som behövs och därefter ansöker tandläkaren för patientens räkning om behandling som led i en medicinsk rehabilitering.
*Låter det krångligt?*Det tycker läkare och tandläkare också. I de flesta delar av landet är det svårt att hitta en läkare som är beredd att skriva dessa intyg. Tandvårdskadeförbundet har i kontakter med landsting/regioner bett att få särskilda läkare anvisade, men oftast utan gehör. Tjänstemän hänvisar till vanliga vårdcentraler och husläkare, som har svårt att hantera dessa intyg.
Det är också svårt att hitta duktiga tandläkare som är villiga att kommunicera med landstingen. Många tandläkare råder patienterna att om möjligt själva betala saneringen då det både tar tid och energi att ansöka om sanering enligt tandvårdsförordningen och dessutom är det ytterst osäkert om detta beviljas.
Landsting och regioner har dessutom mängder av restriktioner vilket gör att många ändå får betala mycket själva av saneringen. Exempelvis ges inte bidrag till kariesangripna tänder och inte till byte av stift och rotfyllningar. Nu har en restriktion tillkommit som innebär att saneringsperioden inte får överstiga ett år. Det innebär att om en patient vill göra en försiktig sanering som kan ta flera år kommer bara fösta årets sanering berättiga till sjukvårdens högkostnadsskydd.
Tandvårdsskadeförbundet rekommenderar att en fyllning byts ut var 6:e vecka och därmed är nyttan av tandvårdsförordningen begränsad. Inte heller beviljas byte av fyllningar fler gånger även om patienten blivit allergisk mot det nya materialet.
Inte konstigt att allt färre söker bidrag för sanering av dentala material. Det beror inte på att folk slutat vara sjuka av sina tandfyllningar, eftersom Tandvårdskadeförbundet får fortsatta frågor om sanering och därtill kommer en ström av nya medlemmar. Landstingen däremot anser att det bara finns några få som lider av överkänslighet för tandfyllningar då så få hör av sig i denna fråga.
Tandvårdsskadeförbundet fortsätter att råda nya medlemmar att begära prövning enligt tandvårdsförordningen både för att minska kostnaderna för den enskilde och för att visa att förordningen fortsatt behövs. Samtidigt är det förståeligt om folk som har råd ändå betalar själva.
Vi önskar att Statens kommuner och landsting är mindre stänga i sina bedömningar, att byråkratin minskar och att särskilda läkare och tandläkare erbjuds våra medlemmar. Det borde vara en del av samhällets ansvar och skulle dessutom vara samhällsekonomiskt kostnadseffektivt.
