Är titan biokompatibelt? En studie från USA har undersökt läkningsprocessen vid titanimplantat, jämfört med läkningen vid närliggande tänder, som också blir kirurgiskt påverkade och inflammerade vid insättningen av implantat.
I studien ingick 40 patienter i åldern 21-74 år som alla fick ett enstaka titanimplantat (orsaken ej angiven) Inga var rökare eller hade andra sjukdomar som kunde påverka munstatus. Alla fick genomgår undersökning för parodontit och eventuell behandling innan implantatet sattes in. Ett antal inflammationsmarkörer mättes vid implantatet i molarer eller premolarer i underkäken och vid de närliggande tänderna vid olika tidpunkter efter operationen.
Efter ett uppblossande av inflammation närmast efter kirurgin läkte vävnaderna lika bra vid implantatet och vid de närliggande tänderna. Jämfört med opåverkade, friska tänder var inflammationsmarkörerna högre endast under första tiden och efter 12 veckor verkade implantaten ha läkt fast.
När man emellertid mätte de olika inflammationsmarkörerna, interleukin-1 (Il-1), Il-8, makrofag-inflammatoriskt protein-1, Il-6 och metalloproteinaser, var nivån högre vid implantatet än vid de närliggande tänderna, indikerande en betydligt kraftigare vävnadsreaktion. Inflammationsmarkörerna är kända för att aktivera vita blodkroppar och för att bryta ner vävnader.
Författarna drar inte några slutsatser om biokompabiliteten hos titanimplantat, men mycket annan forskning visar att titan på sikt inte är vävnadsvänligt utan orsakar en avstötningsreaktion. Det finns ett stort antal forskningsartiklar som beskriver försök att med olika ytbeläggningar på titanet förbättra vävnadsvänligheten. Inget verkar att fungera.