- Forskning
- Hälsa
Nu har forskare utvecklat ett nytt och hållbart synimplantat. Genom mycket små, stabila elektroder öppnas möjligheter för blinda att delvis få förmåga att se.
Även om elektriska implantat för att återskapa synen hos blinda är ovanliga, är denna teknik inte helt ny. Genom stimulans av hjärnans syncentrum med elektriska impulser kan synintryck framkallas, trots att ögat har förlorat synförmågan.
De kiselbaserade implantat som redan finns idag är förhållandevis stora och de orsakar dessvärre ärrvävnad i hjärnan. Dessutom fräts de sönder med tiden. Det innebär att implantatens funktion är kortlivad.
Nu har dock en forskargrupp vid Chalmers, Universitetet i Freiburg och Netherlands Institute for Neuroscience tagit fram ett minimalt implantat i ett nytt material. En studie har genomförts där metoden testats på möss.
– Vi har lyckats göra elektroder små som nervceller, och som leder ström men inte fräts sönder över tid, uppger Maria Asplund, professor i bioelektronik vid Chalmers tekniska högskola.
Blindhet kan uppstå på flera nivåer i själva synsystemet. Även om ögat i sig har förlorat förmågan att se är hjärnans syncentrum ofta fortfarande intakt och väntar på signaler.
Elektriska synimplantat använder elektriska impulser för att stimulera de delar av hjärnan där information från ett friskt öga bearbetas och kategoriseras efter färg, form samt rörelse. All denna information omvandlas sedan till synintryck.
Ju fler elektroder ett implantat använder desto tydligare blir synintrycket hos en blind person. Därmed kan hen delvis få uppleva en bild av sin omgivning.
– Tänk dig en digital informationsskylt som man kan se längs med motorvägen. För att kunna förstå budskapet behöver tillräckligt många pixlar lysa. Hos en blind person är alla ”pixlar” trasiga och minst tusen elektroder behövs för att kunna aktivera tillräckligt många pixlar för att skapa en bild som går att förstå, säger Maria Asplund.
De elektroder som forskarna använder är väldigt små. De är endast 15 x 15 mikrometer stora, till och med mindre än en cell. Elektroderna fästs i hjärnans syncentrum på en implantattråd. Denna tråd är smal som ett kluvet hårstrå.
Elektroderna består av särskilda metalloxider och en ledande polymer, det vill säga ett plastlikande och flexibelt material vilket leder ström, men som samtidigt är väldigt stabilt över tid i kroppen.
Denna kombination av polymer och särskilda metalloxider förväntas bana väg för effektiva hjälpmedel som skall hålla under många år.
– Att få supersmå elektroder att klara sig så pass länge i kroppen har inte varit möjligt tidigare. Men här kommer den ledande polymeren in som en lösning. På sikt innebär det att elektriska synimplantat får en betydligt längre livslängd och därmed blir en mycket bättre och mer hållbar lösning för blinda människor, säger Maria Asplund.
Forskarna vid Netherlands Institute for Neuroscience i Holland, testade metoden i vilken möss tränades på att svara på en elektrisk impuls som skickades till hjärnans syncentrum.
I studien visas att mössen på bara några få sessioner kunde lära sig att reagera på elektrisk stimulans från elektroderna. Studien visade också att strömtröskeln då mössen uppfattade stimulans var lägre än vid de traditionella metallbaserade implantaten. Forskargruppen kunde även påvisa att implantatets funktion förblev stabil över tid.
