- Hälsa
- Politik
Vid årsskiftet höjs högkostnadsskyddstaket för läkemedel. För många innebär det ökade utgifter, men systemet ger fortfarande ett tydligt ekonomiskt skydd. För tandvården ser det annorlunda ut – och skillnaderna mellan munhälsa och övrig hälso- och sjukvård blir allt tydligare.
Från den 1 januari 2026 gäller nya nivåer i högkostnadsskyddet för läkemedel. För personer som hade en pågående högkostnadsperiod som startade före den 1 juli 2025 höjs taket från 2900 kronor till 2950 kronor. För dem som påbörjade sin period den 1 juli 2025 eller senare gäller det nya högre taket på 3800 kronor.
Högkostnadsskyddet fungerar som ett ekonomiskt skydd för personer som regelbundet behöver läkemedel. Under en tolvmånadersperiod betalar man stegvis mindre tack vare förmånstrappan, och när taket nås får man frikort. Därefter är läkemedel som ingår i förmånen kostnadsfria resten av perioden.
Systemet för läkemedel är relativt enkelt och förutsägbart. Alla apotek är anslutna till samma databas, rabatterna räknas automatiskt och patienten vet att det finns ett slut på de egna kostnaderna. För barn under 18 år är läkemedel som ingår i förmånen helt kostnadsfria.
För tandvården finns däremot inget motsvarande generellt högkostnadsskydd. I stället används ett statligt tandvårdsstöd med referenspriser, årliga bidrag och särskilda regler – ett system som ofta upplevs som svårt att förstå och som lämnar många patienter med mycket höga egna kostnader.
Tandhälsoförbundet menar att skillnaden i ekonomiskt skydd mellan läkemedel och tandvård är både. Munnen är en del av kroppen, och dålig tandhälsa påverkar hela människans hälsa – inte minst hjärt-kärlsjukdom, diabetes, infektioner och livskvalitet.
Att en person kan få ett tydligt kostnadstak för livsnödvändiga läkemedel, men samtidigt riskera tiotusentals kronor i tandvårdskostnader, skapar en ojämlik vård. Resultatet blir att många skjuter upp eller helt avstår från tandvård, vilket i längden leder till sämre hälsa och högre samhällskostnader.
Tandhälsoförbundet har därför länge drivit kravet att tandvården skall omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd – för alla åldrar.
En pedagogisk jämförelse:
Läkemedel
– Tydlig förmånstrappa
– Fast kostnadstak
– Frikort efter uppnått belopp
– Kostnadsfritt för barn
– Enhetligt system i hela landet
Tandvård
– Referenspriser som inte alltid speglar verkliga kostnader
– Inget generellt högkostnadstak
– Stora individuella variationer
– Höga egenavgifter även vid nödvändig vård
– Komplexa regler som är svåra att överblicka
I takt med att läkemedelsskyddet justeras blir det allt tydligare att tandvården fortfarande behandlas som något separat. Tandhälsoförbundet ser ett stort behov av att reformera systemet i grunden, så att patienter inte skall behöva välja mellan sin ekonomi och sin hälsa.
Ett sammanhållet högkostnadsskydd för både tandvård och övrig hälso- och sjukvård skulle öka jämlikheten, förbättra folkhälsan och minska lidande – något som borde vara ett självklart mål i ett välfärdssamhälle.
Taket i högkostnadsskyddet blir högre den 1 januari 2026 (E-hälsomyndigheten)
