- Miljö
Kanariefåglar brukade användas i kolgruvor för att de var känsliga för giftiga gaser och innan arbetarna blev sjuka. Idag kanske humlors och bins hälsa kan utgöra en varningssignal för att ekosystemet är starkt i olag och att människor riskerar att alltmer påverkas.
Humlor och bin har naturliga fiender som kvalster men den stora kemikalieanvändningen i jordbruket, kombinerat med stora monokulturer (även humlor och bin behöver varierad föda) och slamspridning på åkrarna där i stort sett allt samhället använder av kemikalier ingår, har fått bisamhällen att kollapsa och humlor att starkt minska.
De senast debatterade kemikalierna som är giftiga för pollinerare är neonikotinoider, en grupp kemikalier varav några blivit förbjudna inom EU. Glyfosat (Roundup) används i stor skala och har också skadliga effekter både på bin, humlor och andra djur.
Ämnen vars effekter på insekter ännu inte undersökts, men som orsakar, eller vars brist orsakar, skador på andra djur och sannolikt även människa är tiaminbrist (vitamin B1), tungmetaller, elektromagnetiska fält och nu senast aluminium. En översikt om aluminiums förekomst och effekter finns i Tf-bladet nr. 3, 2014.
I en ny studie från England, ett av de länder som drabbats hårdast av humle- och bidöd, mätte man aluminiumhalten i puppor från humlor och upptäckte höga halter. Experimentet utfördes så att man inköpte humleodlingar och placerade ut dem i lands- eller stadsträdgårdsmiljö under 10 veckor varefter pupporna rengjordes från yttre beläggningar, torkades, vägdes och analyserades för aluminium.
Halten aluminium i puppor från stadsmiljö var högre än i dem från lantliga områden men inte signifikant så på grund av den stora variationen i värden och det begränsade antalet bon från olika områden. Mätvärdena varierade från 13,4 till 193,4 mikrogram/gram, med ett medeltal av 51 mikrogram/gram, nivåer som i andra djurförsök anses starkt toxiska. Ju högre aluminiumhalt pupporna hade, desto lägre var puppornas vikt.
Forskarna misstänker att den höga aluminiumhalten skadar nervsystemet hos humlorna och orsakar att de får svårigheter att hitta och minnas, Källan till aluminium anses huvudsakligen vara pollen och nektar. Det finns få studier på halten i dessa ämnen, men de som finns stödjer denna uppfattning.
Vuxna humlor har lägre halter aluminium än pupporna. En mätning från Brazilien visade halter mellan 4,6 och 15,5 mikrogram/gram torrvikt, något som kan bero på variation mellan olika humlearter, att vuxna djur lyckats utsöndra metallen, olika mätmetoder eller andra, okända faktorer. Olika insekter är olika känsliga för aluminium och försök med bananflugor som exponerats för aluminium i födan visar beteendestörningar och dygnsrytmstörningar vid låga halter.
Uppenbarligen behövs försök och mätningar även på bin, vars känslighet för metalltoxicitet inte är känd. Forskarna misstänker att bin kan vara känsligare än humlor. I Sverige tycks humlor klara sig bättre än bin. De uppmätta halterna hos humlorna ligger minst 10 gånger över de nivåer som är nervskadande hos människa.
Det moderna samhället använder aluminium i stor utsträckning, men om halterna numera är högre i pollen och nektar än före den stora bidöden är inte känt. Mätningar på museiexemplar av humlor och bin kanske kan bringa klarhet. Man skulle även behöva undersöka i vilken grad andra föroreningar än jordbruksgifter som kvicksilver, kadmium och bly kan ha bidragit till nedgången av pollinerande insekter.
