Guldets pris

Alla känner vid det här laget till Minamata-avtalet för att begränsa nedsmutsningen med kvicksilver, uppkallad efter Minamata i Japan där ett företag som tillverkade acetaldehyd släppte ut kvicksilver i bukten och förgiftade tusentals personer. Antalet personer som blev förgiftade och fick sin hälsa förstörd i Minamata förbleknar dock i jämförelse med vad som åstadkoms genom illegal guldutvinning med hjälp av kvicksilver i stora delar av världen där myndighetskontrollen är låg och där de som skall kontrollera är korrupta och tar del av vinsterna för att se genom fingrarna med verksamheten.

Forskare från München har i ett pilotprojekt undersökt befolkningens kvicksilverexponering och hälsa i ett avlägset område i Indonesien där cirka 7000 personer i några byar är utsatta och delvis verksamma i guldutvinning i bergen ovanför byarna. Befolkningen odlar ris i vatten som kommer från bergen och är även exponerade för kvicksilverångor vid upphettningen av guld-amalgamet.

Typiska symtom bland befolkningen var ökad saliv, sömnstörningar, darrningar, ataxi, felaktig och patologisk muskelkoordination, grå till blåaktig färgning i munnen och äggvita i urinen (proteinuria).

Kvicksiver mättes hos 18 personer samt i risprover. Ris var huvudfödan för befolkningen i området. Av de 18 hade 8 personer över 7 mikrogram/l Hg i urinen och alla hade förhöjda halter i håret. 15 av personerna visade flera, ofta många symtom på förgiftning och klassificerades som kvicksilverförgiftade.

Gustav Drasch vid Rättsmedicinska Institutet i München förklarade vid ett seminarium efter en tidigare studie tillsammans med huvudförfattaren till den aktuella artikeln, att även om man borde betrakta alla de exponerade som kvicksilverförgiftade, så måste man, för att få acceptans, basera bedömningarna på några internationellt accepterade kvicksilvernivåer.

Befolkningen var exponerad för en blandning av oorganiskt och metylkvicksilver i födan. Den högsta halten i ris var 1186 mikrogram/kg, en nivå som beräknade skulle exponera en person som åt 280 gram/dag för 6 mikrogram/kg kroppsvikt och dag, drygt 0,3 milligram.

I Indonesien finns mer än 800 ställen där man utvinner guld, sammanlagt mer än 100 ton per år, med samma primitiva metoder och mer än 2 miljoner guldletare och deras anhöriga och byar är exponerade. En del personer i den ovan beskrivna studien misstänkte att kvicksilvret orsakade problemen, men andra gick till andeutdrivare som sade att de hade blivit offer för onda andar och ordinerade för kvicksilveravgiftning odugliga medel.

Kvicksilverexponeringen vid guldutvinning har även uppmärksammats av National Geographic Magazine som i en artikel ger en ännu dystrare bild av förhållandena. Den illegala guldutvinningen  är vit utbredd i både Asien, Afrika och Latinamerika och trots att kvicksilverhantering inte är tillåten i länderna för annat än legala ändamål (tandvård!) importeras mycket stora mängder illegalt, kanske även det Hg som insamlats i Sverige, och som skulle begravas i Tyskland, men som via ett korrupt företag såldes vidare.

Artikeln i National Geographic Magazine har ett antal fallrapporter om de svåra verkningarna, framför allt på barnen, och anger att minst 10 miljoner personer som arbetar inom guldutvinningen är exponerade, varav minst 4 miljoner kvinnor och barn. Den småskaliga guldutvinningen beräknas producera 15 % av världens guld årligen.

Den som avser att köpa något föremål av guld bör begära certifiering av varifrån det kommer och hur det framställts.

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S001393511630130X
http://news.nationalgeographic.com/2016/05/160524-indonesia-toxic-toll/
https://news.vice.com/article/peru-declares-state-of-emergency-in-its-jungles-due-to-rampant-mercury-poisoning