- Hälsa
En fallande vägskylt krossade Martina Ruuths ansikte och slog ut hennes tänder. Det skulle komma att stå henne dyrt. Så börjar en artikel som handlar om orättvisorna i vårt välfärdsstystem. I den medicinska vården finns ett högkostnadsskydd som träder in och därefter kan man gratis gå till doktorn. I tandvården är det inte så.
Fri sjukvård är en del av välfärdssystemet och anledningen är att ingen ska behöva ruinera sig för hälsans skull. Men det gäller inte tänderna, trots att även de är en del av kroppen och trots att många sjukdomar faktiskt börjar med tandproblem.
Ett stegvis högkostnadsskydd gör att man först betalar 3 000 kr och därefter får man hälften av kostnaden från försäkringskassan och kommer man över 15 000 kr betalar man bara 15 %. Någon 0-gräns finns inte. Enda partiet som ställer krav på att tanderna ska betraktas som en del av kroppen och att orättvisorna ska bort är Vänsterpartiet.
Det som gäller i dag är att skadar man tänderna får man betala själv. Så var det för för Martina Ruuth vars fall redovisas i tidningen Flamman. Trots att olyckan skedde på arbetstid och trots att en arbetsföräkring fanns betalades ingenting för tandvården. Försäkringskassan betalade slutligen kostnaden men först var Martina tvungen att ligga ute med flera tiotusentals kronor utan någon garanti för att få tillbaka pengarna.
Tandvårdsskadeförbundet har påpekat orättvisorna mellan tandvård och medicinsk vård vid många tillfällen.
Ett av Tandvårdsskadeförbundets mål är att tandvården ska ingå i samma försäkringssystem som hälso- och sjukvården. Där betalar patienten aldrig mer än 1 250 kr.
Tandvårdens högkostnadsskydd förstärker klassklyftorna och de höga tandvårdskostnaderna gör det näst intill omöjligt för en ensamstående mamma med låg lön eller personer som har aktivitetsersättning att få trasiga tänder lagade. Det finns ingen gräns över vilken man själv slipper betala.
Den som är lågavlönad har inte råd att gå till tandläkaren, trots att denna kategori har mest kariesangrepp. Därmed förstärkts klassklyftorna och de med bra löner gynnas. Var det så här politikerna tänkte när de genomförde tandvårdsreformen? Eller blev det bara så? I vilket fall som helst är det hög tid att ändra.
Tänderna måste betraktas som del av kroppen och det ska inte kosta mer att gå till tandläkaren än att gå till doktorn.
