- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Risken för implantatförlust är större för de patienter som har diagnostiserats med bruxism. Detta har svenska forskare kommit fram till i en nyligen publicerad systematisk översikt.
Bruxism är den medicinska termen för tandgnissling och tandpressning. Den kraft, som käkmuskulaturen utsätter tänderna för vid bruxism, kan uppgå till 400 N.
Forskarnas analyser baserades på 27 studier, varav tre randomiserade kliniska studier, 10 prospektiva studier och 14 retrospektiva observationsstudier. Totalt rörde det sig om 12 369 implantat i studierna. Den genomsnittliga observationsperioden var 56 månader (som kortast åtta månader och som längst 156 månader).
Prospektiva studier är kohortstudier där fokuset är framåtblickande i motsats till retrospektiva studier. En prospektiv studie använder man för att studera samband mellan olika riskfaktorer och en viss sjukdom. Man följer då individer med och utan riskfaktor (kontrollgrupp) framåt i tiden. Vid studiens slut jämförs andelen individer som insjuknade i de båda grupperna. En retrospektiv studie är en vetenskaplig studieform där man i efterhand tittar tillbaka på sådant som redan har skett.
I studierna sattes totalt 2 105 implantat in hos patienter med tecken på bruxism, och 138 av dessa resulterade i implantatförlust (6,6 %). 10 264 implantat sattes in på patienter utan bruxism, och förlust förekom då i 352 fall (3,4 %). Metaanalysen visade att risken för implantatförlust var signifikant högre bland patienter med bruxism.
Forskarna konstaterar att evidensen dock är ganska svag, eftersom endast en av de 27 inkluderade studierna specifikt tog upp sambandet mellan bruxism och förlust av implantat. De anser ändå att det är troligt att bruxism leder till en ökad risk för implantatförlust.
